Nu känns det bra igen.
Första motgången kom igår vid halv tiotiden på kvällen. Jag och Erik hade varit och tränat och sen ätit kanongod tacos. För det är ju så gott!!
Men sen var det dags att åka hem..
"Hem" till Årsta där jag bor nu i 2 veckor i min systers lägenhet. Jag bor där med en kompis från Tyskland som är här för praktik.
Det kändes inte alls bra. Jag ville vara kvar.
Han satt i soffan nyduschad och i rätt slitna mjukisbyxor. Och ändå så är han den hetaste på jorden. (enligt mig då ;) ) Han blir förvånad att jag ska åka redan, men jag måste, så att jag kan komma i säng ordentligt. Annars skulle jag bli kvar hela natten, vilket skulle vara mysigt, men jag har lovat Anne (tyska vännen) att jag skulle komma till Årsta ikväll.
Jag tar redan nästa tunnelbana. Nästan smärtfritt. Som ett plåster.
Men med en klump i magen. Jag vill vara med honom jämt! Älskar honom så mycket!
hoppsan vad sentimentalt det blev.
2a motgången är att när jag kommer hem till Årsta så upptäcker jag att jag glömt kvar nyckeln hos Erik!
Tur att Anne var hemma, annars hade det blivit ännu värre.
3e motgången kom när jag kollade min tjänst för IDAG. började 06.31 i Garaget!
Det var jag inte beredd på kl halv elva på kvällen! bums i säng! Det tog lång tid innan jag kunde somna för jag kunde inte sluta tänka "om jag somnar nu så får jag sova si och så många timmar"...
När jag till slut somnat så vaknade jag igen på en gång kändes det som. Väckarklockan var ställd på 04.50.
Så är nämligen kommunikationen att jag var tvungen att åka supertidigt för att hinna i tid till jobbet.
Stressigt värre, struntade i vantar och mössa, hej och hå, det blev att springa till bussen!
4e motgången upptäckte jag när jag skulle ner till tuben vid Gullmarsplan. Plånboken är inte med.....!!
Jag har ju buss-uniformen på mig, och då behöver man sällan visa SL-kortet på bussarna.
buuuuuh.... Jag kunde bytt bussar hit och dit och kommit till jobbet ändå, men stoppar polisen dig måste du ju visa upp det lilla rosa.
Så tillbaka hem. Med vantarna och mössan låg plånboken. yes...
"En varm flicka är en fin flicka" brukar min faster säga.
Kom alltid ihåg det. Eller även uttrycket
"Ingen tackar dig för att du fryser"
Nu har jag dock min plånbok, alla nycklar, alla räkningar betalda och har även hunnit sova en liten stund.
Så nu är det lugnt.
Småsaker kan man ju tänka, men det är ju aldrig kul när det går dåligt för en. Och speciellt när man inte har någon annan att skylla på. ;)
Nu ska jag äta en bit mat, sen posta ett paket och sen sticka iväg till jobbet igen.
Kram på er!
bbye!
