Julen tidig till RTL

Det här hände för ett tag sen, ett par veckor sen.

Klarastrandsleden (E4an) var stängd för vägarbete, så vi kunde inte köra in bussarna till garaget den vägen, så vi skulle ta en annan väg. Jag var inte riktigt säker på vilken väg jag skulle ta med blåbuss från Norrtull så jag anropade RadioTrafikLedningen för att fråga om råd.

Jag fick direktiven att ta Upplandsgatan ner till Norra Bantorget och sen Vasagatan och sen hittade jag ju resten av vägen.  Jag var lite frågsam till detta, för det stod på min körspecifikation(dagsschema) att man kunde ta en speciell väg via St. Eriksgatan.  Men NEJ, Upplandsgatan är bättre fick jag höra.

Så jag rattade blåbussen förbi Odenplan ner på Upplandsgatan, men jag hade en dålig magkänsla....
Den borde man följa oftare.

I korsningen innan Norra Bantorget så är det ENKELRIKTAT.   

Jag kan inte köra varken rakt fram eller höger eller vänster. Såatteeeee......

Det blev lite backövning med en kollega som kom för att hjälpa till, så jag fick en hel timmes övertid på grund av tomten som satt på RTL och tyckte jag skulle ta den vägen...

Senare fick jag veta att vi inte ska köra med ledbuss på Upplandsgatan söder om Odenplan Överhuvudtaget...
Tomten visste tydligen inte det heller.

Nu vet jag att aldrig göra om det misstaget iallafall.  Och alltid kolla upp tomkörningsvägar med kollegor - innan jag ens tar ut en buss. 

Det var alltså inte mitt  fel att jag hamnade där. Bara så ni har det klart för er. 

ok, det var allt för mig för nu,
jag säger tack och klart slut.

något gammalt något nytt.....

Hejsan hoppsan!

Hemma efter en ok dag på jobbet så tänkte jag att det var dags att sortera bort sommarkläderna och få lite allmän ordning i garderoben. Ingen mera tanke, utan jag satte igång direkt.
Först plockade jag ut allting, sen sorterade jag noggrant. T-shirts, Linnen (men skiljde på vardag och fest såklart) Byxor, Tröjor (tjocka tröjor/tunna tröjor)  och så en egen hög för jobb-kläder. Den högen var nästa störst av alla! Har tydligen samlat på mig en del. Skjortor och byxor, slip-ovrar och t o m en kjol!! Kanske dags att använda den snart?  Njaa... det är ju rätt kallt ute..   Men men, vidare.  Förutom att sommarkläderna åkte ner i en stor kasse tillsammans med sandaler, flipflop och andra sommarskor så var det fantastiskt kul att se några gamla bekanta som gömt sig längst underst! 
Det känns faktiskt som att jag inte behöver köpa så mycket nytt den här hösten (mer än jag redan gjort... :S)  För jag har många fina toppar.
Varför inte ha kjol nån gång när jag går ut? Världens uppklädd skulle jag bli! I en vanlig svart hög kort kjol.
Varför inte ha kjol nån gång?

Jag fick ordning på det hela, och känner mig nu både nyttig och nöjd. Det ska bli roligt att välja kläder nästa gång det är dags.

Nu gäller uniform/mysbyxor för några dagar framåt, men sen när jag ska ha på mig vanliga kläder, eller gå ut. DET ser jag fram emot. 

Bbye!  

Nu känns det bra igen.

Första motgången kom igår vid halv tiotiden på kvällen. Jag och Erik hade varit och tränat och sen ätit kanongod tacos. För det är ju så gott!!
Men sen var det dags att åka hem..

  "Hem" till Årsta där jag bor nu i 2 veckor i min systers lägenhet. Jag bor där med en kompis från Tyskland som är här för praktik.
Det kändes inte alls bra. Jag ville vara kvar.
Han satt i soffan nyduschad och i rätt slitna mjukisbyxor. Och ändå så är han den hetaste på jorden. (enligt mig då ;) )  Han blir förvånad att jag ska åka redan, men jag måste, så att jag kan komma i säng ordentligt. Annars skulle jag bli kvar hela natten, vilket skulle vara mysigt, men jag har lovat Anne (tyska vännen) att jag skulle komma till Årsta ikväll.
Jag tar redan nästa tunnelbana. Nästan smärtfritt. Som ett plåster.
Men med en klump i magen. Jag vill vara med honom jämt! Älskar honom så mycket!

hoppsan vad sentimentalt det blev. 
2a motgången är att när jag kommer hem till Årsta så upptäcker jag att jag glömt kvar nyckeln hos Erik!
Tur att Anne var hemma, annars hade det blivit ännu värre.

3e motgången kom när jag kollade min tjänst för IDAG.  började 06.31 i Garaget!
Det var jag inte beredd på kl halv elva på kvällen! bums i säng!  Det tog lång tid innan jag kunde somna för jag kunde inte sluta tänka "om jag somnar nu så får jag sova si och så många timmar"...

När jag till slut somnat så vaknade jag igen på en gång kändes det som. Väckarklockan var ställd på 04.50.
Så är nämligen kommunikationen att jag var tvungen att åka supertidigt för att hinna i tid till jobbet.
Stressigt värre, struntade i vantar och mössa, hej och hå, det blev att springa till bussen!

4e motgången upptäckte jag när jag skulle ner till tuben vid Gullmarsplan. Plånboken är inte med.....!!
Jag har ju buss-uniformen på mig, och då behöver man sällan visa SL-kortet på bussarna.
buuuuuh....   Jag kunde bytt bussar hit och dit och kommit till jobbet ändå, men stoppar polisen dig måste du ju visa upp det lilla rosa.
Så tillbaka hem. Med vantarna och mössan låg plånboken. yes...

"En varm flicka är en fin flicka" brukar min faster säga.
Kom alltid ihåg det.  Eller även uttrycket
"Ingen tackar dig för att du fryser"

Nu har jag dock min plånbok, alla nycklar, alla räkningar betalda och har även hunnit sova en liten stund.
Så nu är det lugnt. 
Småsaker kan man ju tänka, men det är ju aldrig kul när det går dåligt för en. Och speciellt när man inte har någon annan att skylla på. ;)

Nu ska jag äta en bit mat, sen posta ett paket och sen sticka iväg till jobbet igen.
Kram på er!
bbye!


Brother o brother

Jag hade världens mardröm inatt!
Jag drömde om vårt barndomshem i Arboga, och tjuvar och banditer som omringade oss..
Det var bara jag och min bror i drömmen och vet ni va?
Han blev skjuten och dog!!!!
Helt hemskt.  Jag blev så ledsen.   
-såklart!
Jag försökte ändå komma undan, sprang och satte mig i bilen och då kom de efter mig,
en hoppade upp på motorhuven och sköt MIG också!
Mitt mellan ögonen!
På något sätt så dog jag inte...
För att inte förblöda så höll jag fingret för kulhålet och sprang därifrån.
Sprang allt jag hade, sprang för livet.

Jag vaknade kallsvettig och med en tår i ögat. haha..
Tankarna virrade runt i huvudet en stund om framtiden, hans flickvän och barn, mamma och pappa -  hur skulle jag berätta för dem om min brors död?  Och hur skulle de reagera på kulhålet mitt i pannan?

Inte en lång stund senare var jag tillbaka i verkligheten. Phew! Skönt!
Men fick mig en liten tankeställare.. Jag ringde brorsan på han födelsedag, men...  Man borde höra av sig mycket mycket mer än på födelsedagar och högtidshelger...    Till folk man bryr sig om.  

Som James Taylor sjunger i sin sjukt härliga låt:

"Shower the people you love with love. Show them the way that you feel."

James Taylor – Shower The People [Edit] 

lyssna på Spotify :)

ok, bbye!

Next top-model!

Redan på bussen till jobbet var det någon som sa
"Jag såg dig i Metro!"
Och kollegorna kallade mig kändis, fotomodell och annat. Sms ramlade in med kusiner och vänner som sett mig.
Lite roligt en annars grå måndag.
Jag hade nämligen min nuna på en sida i Metro i en Busslink-annons.
De rekryterar nya förare och hade gjort en intervju med mig om mitt jobb. Och så en bild.
Har sparat 2 ex av tidningen.
Ett till mig och ett som jag ska skicka till mamma. ;)

And you my friend will see, you've got a friend in me

Idag hade vi dragit ihop 4 tjejer till en fika på Götgatsbacken.
Jag, Erika, Mina och Amanda. 

Det var så trevligt. Fick veta mer om dom och lära känna dom, och även snacka om saker som tjejer snackar om! Jovisst har jag trevliga kollegor, men de flesta är kanske... dubbelt så gamla som jag. Och oftast män.
Så det var sånt skönt snickesnack. Och gott fika. Gott kaffe.

Hörni om ni läser, jag räknar er nu både som kollegor OCH Vänner.



Thank God It's Friday!
Sitter här i soffan och kollar på idol. Jag trodde jag skulle ha en ensamkväll, jag hade ju tänkt att jag skulle öva på gitarren, kanske ta ett glas vin och sjunga och spela nåt härligt, men det får vänta för Erik sitter här bredvid. Kom inte iväg för att träffa nån kompis. Det är lätt att komma hem efter jobbat och bara känna hur dagen rinner av en och man blir bara matt. Då är det inte lätt att ta på sociala minen och ge sig iväg ut på stan igen.
Hade väntat mig en ensamkväll men det är Mysigt såklart att han är hos mig.
Tända ljus och supergod och ganska nyttig mat och pyjamasbyxorna är på.


RSS 2.0