Come on Barbie, let's go party!
Shit vilken nostalgitripp det har blivit de senaste dagarna... längre och längre tillbaka.. Breven från fyran, och sen bad mig mamma gå igenom två lådor till för att kolla vad som skulle vara kvar och inte.. Och jag hittade alla mina gamla barbies, dockor, my little ponies och en massa mjukisdjur! Haha, wow.. Som att återse gamla vänner. :D
Där var min kanin Viktor, pandan Panda, Waldorfdockan Kurt, kaninen Gröna Snurren, Barbie, Cindy, Ken och alla är de likadana... Förstörda av en liten flickas ovana frisörhand!!!. hahahaha.. Ingen av dem, ialla fall inte ponnyhästarna eller barbiesarna hade sin ursprungliga frisyr...
Men de har alla bidragit till att förgylla min barndom på ett eller annat sätt. Nu har jag slängt det mesta av kläderna, men jag kan inte bara slänga själva figurerna.. karaktärerna.. De har ju varit del av mitt liv.. och vissa även del av mina syskons liv. Man kan inte bara slänga bort, det kan man inte, det har jag inte hjärta till..
Men jag har lagt dem i en speciell låda, så att när mina syskon kommer hem, kollat (och kanske räddat någon som har en speciell relation till dem..) .
Det är nämligen så att vår kära mamma är en riktig slängare... Hon slänger saker jämt och ständigt! Sofia säger att det är därför vi har flyttat så myclet. Mamma tycker att det är en bra anledning att slänga saker. Visst ska man göra sig av med saker man inte behöver, men man ska ju inte slänga bara för att.. Det har blivit stora bråk i min familj angående detta. Det har nämligen åkt med både det ena och det andra när mamma har slängt saker, och slängs det något utan ens vetskap så tror man ju att det finns kvar i någon låda.. och en vacker dag när man behöver den och den inte finns! Det stora är inte att den har slängts, utan att den har slängts utan att någon sagt till. Det är farligt.
Så därför har jag tänkt att innan vi slänger eller ger bort dem, så har vi en mycket kort avskedscermoni för våra leksaker och sen så kan vi alla gå vidare med våra liv..
Där var min kanin Viktor, pandan Panda, Waldorfdockan Kurt, kaninen Gröna Snurren, Barbie, Cindy, Ken och alla är de likadana... Förstörda av en liten flickas ovana frisörhand!!!. hahahaha.. Ingen av dem, ialla fall inte ponnyhästarna eller barbiesarna hade sin ursprungliga frisyr...
Men de har alla bidragit till att förgylla min barndom på ett eller annat sätt. Nu har jag slängt det mesta av kläderna, men jag kan inte bara slänga själva figurerna.. karaktärerna.. De har ju varit del av mitt liv.. och vissa även del av mina syskons liv. Man kan inte bara slänga bort, det kan man inte, det har jag inte hjärta till..
Men jag har lagt dem i en speciell låda, så att när mina syskon kommer hem, kollat (och kanske räddat någon som har en speciell relation till dem..) .
Det är nämligen så att vår kära mamma är en riktig slängare... Hon slänger saker jämt och ständigt! Sofia säger att det är därför vi har flyttat så myclet. Mamma tycker att det är en bra anledning att slänga saker. Visst ska man göra sig av med saker man inte behöver, men man ska ju inte slänga bara för att.. Det har blivit stora bråk i min familj angående detta. Det har nämligen åkt med både det ena och det andra när mamma har slängt saker, och slängs det något utan ens vetskap så tror man ju att det finns kvar i någon låda.. och en vacker dag när man behöver den och den inte finns! Det stora är inte att den har slängts, utan att den har slängts utan att någon sagt till. Det är farligt.
Så därför har jag tänkt att innan vi slänger eller ger bort dem, så har vi en mycket kort avskedscermoni för våra leksaker och sen så kan vi alla gå vidare med våra liv..
way back in -99...
Jag känner mig ganska populär.. eller.. itne populär, mne ganska omtyckt av människor. Jag har vänner, kompisar, bekanta och folk som jag hälsar på på stan.. Jag klarar mig. Men jag undrar ibland hur livet skulle ha varit om jag bott kvar i Arboga.. nästa år är det 10 år sedan jag flyttade därifrån..
Jag undra vilka som skulle varit mina närmsta vänner.. Jag skulle aldrig ha träffat Johanna, Anna, Madde, Jessica, Linnéa, Camilla, och alla mina vänner här i Kristinehamn.. Jag skulle absolut inte vara samma person.. Det är underligt..
Och det är märkligt hur man väljer vilka vänner som är värda att sparas, värda att hålla kontakten med. Vilka som verkligen bryr sig. Visst, några kan man leva utan, men några klarar man sig utan, även om kanske det vore trevligare att ha dem i sitt liv..
Jag har rensat i gamla grejer som jag sparat.. Ända sedan lekis finns det dokumenterat mina framgångar i bild, engelska, svenska, OÄ, NO,SO, Slöjd, matte not so much kanske.. men ändå. En hel del. en hel del skräp. Haha, men lite måste man ju få spara. Jag har nu reducerat 2 flyttkartonger till en pärm. best of the best. Men brev slänger jag aldrig. Har du skrivit brev till mig, så har jag det kvar. Inte alla födelsedagshälsningar, men har någon tagit sig tid att bry sig om en, så ska man inte kasta bort det. Jag gör inte det ialla fall. Jag höll nästan på att kasta två omgångar med brev från 4B.. När jag precis flyttat från Arboga till Skutskär.. Men jag bestämde mig för att spara dem, för det är en del av min historia. Och jag läste igenom dem,.. allihop. Hahaha.. kul att läsa, med alla stavfel, allas likadana frågor och sedan några instick som jag nu skrattade gott åt..
Hej, hur mår du?
Trivs du i Skutskär?
Har ni ett fint hus?
Hur ser ditt rum ut?
Är fröken snäll?
Har du fått nån kille?
Om du har det, är han snygg?
Vad heter han?
Har du fått någon bästis i Skutskär?
Går du i en bra klass i Skutskär?
Tycker du att Jossan är snäll?
Hahaha.. vi var väl 12 ungefär.. Vissa saknade mig jättejättemycket.. andra saknade mig 6 gånger så mycket, så det kändes lite falskt nästan.. och vissa skrev för att de var tvungna av fröken, och vissa bad mig faktiskt att inte skriva tillbaka.. haha.. det kom jag inte ihåg när jag började läsa breven. Men i två stycken ialla fall så var det klart och tydligt. Vi två har aldrig riktigt varit kompisar, och vi behöver inte hålla kontakten. Punkt slut. Fast det skrevs värre. haha
"Hej, jag vet inte vad jag ska skriva, Monica tvingar oss att skriva till dig.. Men du svarar ju inte på alla våra "knäppa" frågor, så snälla, skriv inte tillbaka till mig! Snälla!!!! för då slipper jag skriva till dig.! hoppas att du har det bra - hälsningar xxx"
Åh.. tack.. ? hahahaha... inte helt poppis bland alla tydligen.. Nu gör det mig inget, men för 9 år sedan kan jag tänka mig att det var lite sårande.. Barn kan vaara så elaka.. ^^ Well, gott som ont, jag sparar dem allihopa, för det är kul att ha. Om någon av dem nån gång korsar min väg igen.. hehe
Nu ska jag fortsätta flyttstäda. bye bye
Clic!
Jag undra vilka som skulle varit mina närmsta vänner.. Jag skulle aldrig ha träffat Johanna, Anna, Madde, Jessica, Linnéa, Camilla, och alla mina vänner här i Kristinehamn.. Jag skulle absolut inte vara samma person.. Det är underligt..
Och det är märkligt hur man väljer vilka vänner som är värda att sparas, värda att hålla kontakten med. Vilka som verkligen bryr sig. Visst, några kan man leva utan, men några klarar man sig utan, även om kanske det vore trevligare att ha dem i sitt liv..
Jag har rensat i gamla grejer som jag sparat.. Ända sedan lekis finns det dokumenterat mina framgångar i bild, engelska, svenska, OÄ, NO,SO, Slöjd, matte not so much kanske.. men ändå. En hel del. en hel del skräp. Haha, men lite måste man ju få spara. Jag har nu reducerat 2 flyttkartonger till en pärm. best of the best. Men brev slänger jag aldrig. Har du skrivit brev till mig, så har jag det kvar. Inte alla födelsedagshälsningar, men har någon tagit sig tid att bry sig om en, så ska man inte kasta bort det. Jag gör inte det ialla fall. Jag höll nästan på att kasta två omgångar med brev från 4B.. När jag precis flyttat från Arboga till Skutskär.. Men jag bestämde mig för att spara dem, för det är en del av min historia. Och jag läste igenom dem,.. allihop. Hahaha.. kul att läsa, med alla stavfel, allas likadana frågor och sedan några instick som jag nu skrattade gott åt..
Hej, hur mår du?
Trivs du i Skutskär?
Har ni ett fint hus?
Hur ser ditt rum ut?
Är fröken snäll?
Har du fått nån kille?
Om du har det, är han snygg?
Vad heter han?
Har du fått någon bästis i Skutskär?
Går du i en bra klass i Skutskär?
Tycker du att Jossan är snäll?
Hahaha.. vi var väl 12 ungefär.. Vissa saknade mig jättejättemycket.. andra saknade mig 6 gånger så mycket, så det kändes lite falskt nästan.. och vissa skrev för att de var tvungna av fröken, och vissa bad mig faktiskt att inte skriva tillbaka.. haha.. det kom jag inte ihåg när jag började läsa breven. Men i två stycken ialla fall så var det klart och tydligt. Vi två har aldrig riktigt varit kompisar, och vi behöver inte hålla kontakten. Punkt slut. Fast det skrevs värre. haha
"Hej, jag vet inte vad jag ska skriva, Monica tvingar oss att skriva till dig.. Men du svarar ju inte på alla våra "knäppa" frågor, så snälla, skriv inte tillbaka till mig! Snälla!!!! för då slipper jag skriva till dig.! hoppas att du har det bra - hälsningar xxx"
Åh.. tack.. ? hahahaha... inte helt poppis bland alla tydligen.. Nu gör det mig inget, men för 9 år sedan kan jag tänka mig att det var lite sårande.. Barn kan vaara så elaka.. ^^ Well, gott som ont, jag sparar dem allihopa, för det är kul att ha. Om någon av dem nån gång korsar min väg igen.. hehe
Nu ska jag fortsätta flyttstäda. bye bye
Clic!
Bara pianot är kvar..
Idag har jag städat en del i vår gamla lägenhet. Det är alldeles tomt nu, sånär som på lite skurtrasor, hinkar, dammsugaren och så..
Och pianot är kvar. Svart och ensamt. och inbjudande...
Spelade lite och sjöng och det kändes bara så bra. Eftersom det var alldeles tomt överallt så var det härlig akustik och rösten fyllde hela rummet. Jag var ensam och vi ska ju ändå flytta, så jag krämade på rätt ordentligt och det var fantastiskt kul. Nu ska jag kila, hem till mamma och pappa.
Sing for life, sing for joy
Sing for every man and woman, girl and boy
Sing a song, a simple melody
Sing out loud or just hum
Sing for moments in the past, and times to come
Sing for history and destiny
Won't you sing for me?
clic!
Och pianot är kvar. Svart och ensamt. och inbjudande...
Spelade lite och sjöng och det kändes bara så bra. Eftersom det var alldeles tomt överallt så var det härlig akustik och rösten fyllde hela rummet. Jag var ensam och vi ska ju ändå flytta, så jag krämade på rätt ordentligt och det var fantastiskt kul. Nu ska jag kila, hem till mamma och pappa.
Sing for life, sing for joy
Sing for every man and woman, girl and boy
Sing a song, a simple melody
Sing out loud or just hum
Sing for moments in the past, and times to come
Sing for history and destiny
Won't you sing for me?
clic!
Första, andra, tredje, oh no..
Köpte biljett på tradera imorse. Fick inte biljetten jag ville ha, så jag får åka en timme senare, halv 4 ungefär. Men det tar emot att åka hem. Jag vet inte hur länge jag blir kvar, och jag vill inte bli kvar för länge. Jag trivs verkligen i Stockholm och vill flytta hit. Men det verkar så himla svårt att få jobb! Jag visste att det var svårt att få bostad, men just nu verkar det vara det lättaste av de två för mig. Var ju på födelsedagsfika hos Kristin igår ute i Blackeberg, och hon åker ju in till stan varje dag för sitt jobb, det funkar ju. Man måste inte bo allra längst in i gröten, vilket för övrigt är nästan omöjligt med de priser som finns.
Nu har jag siktat in mig på bussföraryrket men det är ju som alla andra jobb, de vill ha erfarenhet och en massa utbildning.. Finns det ingen som vill ha bara en trevlig tjej, utan så mycket erfarenhet men är sjukt taggad och bara vill ge gärnet i vad som än dyker upp? Jag är ju inte helt utan erfarenhet, men jag har mer GO än erfarenhet, men det borde ju räknas som minst lika viktigt. Jag såg en annons för Hilton hotel.. de ville ha en receptionist med minst sex års erfarenhet! SEX ÅR? är de idioter eller? Ursäkta alla receptionister, men det är väl knappast drömjobbet? Och har man jobbat i några år vågar man väl hoppas på ett step up i karriären, kanske inom företaget, men vem.. vem jobbar 6 år på raken som receptionist? Och dessutom söker nytt jobb.... som receptionist?
Well, jag tänker inte ge upp.
Clic!
Nu har jag siktat in mig på bussföraryrket men det är ju som alla andra jobb, de vill ha erfarenhet och en massa utbildning.. Finns det ingen som vill ha bara en trevlig tjej, utan så mycket erfarenhet men är sjukt taggad och bara vill ge gärnet i vad som än dyker upp? Jag är ju inte helt utan erfarenhet, men jag har mer GO än erfarenhet, men det borde ju räknas som minst lika viktigt. Jag såg en annons för Hilton hotel.. de ville ha en receptionist med minst sex års erfarenhet! SEX ÅR? är de idioter eller? Ursäkta alla receptionister, men det är väl knappast drömjobbet? Och har man jobbat i några år vågar man väl hoppas på ett step up i karriären, kanske inom företaget, men vem.. vem jobbar 6 år på raken som receptionist? Och dessutom söker nytt jobb.... som receptionist?
Well, jag tänker inte ge upp.
Clic!
hjulen på bussen de går runt runt runt... nanana.. :D
Jag och Fia har pratat en hel del nu när jag varit en vecka i stockholm. Jag har sökt en hel del jobb, men tydligen långt ifrån tillräckligt många, eller bara på fel ställen. så vi satt och försökte tänka outside the box, och jag vet inte varifrån den kom, men tanken slog mig som så många gånger förr..
Busschaufför! Why not? I mean HELL YEAH! Fatta, en ung snygg glad tjej bakom ratten en grå morgon när min drömprins helt out of nowhere går på bussen till jobbet? huh? hahaha.. kanske inte, men det vore ju möjligt.
Och det är inte därför jag har sökt arbete som bussförare, nej, men jag har tänkt på det en längre tid, ända sedan vi pendlade mellan kristinehamn och karlskoga, och busskörkort har jag velat ha ända sen pappa körde dubbeldäckare med alla ungar i kvarteret en liten runda ner på stan och tillbaka. Jag tror ärligt att det skulle vara något för mig, så nu hoppas jag verkligen på detta.
Nu åker jag hem till Kristinehamn imorgon igen, för att hjälpa mamma och pappa mer med flytten, men jag är snart tillbaka i stockholm, och det verkar fixa sig lättare än trott med lägenhet. Fia har en kompis som ska ha resande jobb ett tag framåt så jag kan bo i hennes lägenhet. Allt ingår. Vore nice, åtminstone tillsvidare, och jag kommer ju att leta efter eget medans.
well, ska upp tidigt imorgon och bjuda på en tradera-biljett tillbaka till värmland, så det får bli sängen nu.
Clic!
Busschaufför! Why not? I mean HELL YEAH! Fatta, en ung snygg glad tjej bakom ratten en grå morgon när min drömprins helt out of nowhere går på bussen till jobbet? huh? hahaha.. kanske inte, men det vore ju möjligt.
Och det är inte därför jag har sökt arbete som bussförare, nej, men jag har tänkt på det en längre tid, ända sedan vi pendlade mellan kristinehamn och karlskoga, och busskörkort har jag velat ha ända sen pappa körde dubbeldäckare med alla ungar i kvarteret en liten runda ner på stan och tillbaka. Jag tror ärligt att det skulle vara något för mig, så nu hoppas jag verkligen på detta.
Nu åker jag hem till Kristinehamn imorgon igen, för att hjälpa mamma och pappa mer med flytten, men jag är snart tillbaka i stockholm, och det verkar fixa sig lättare än trott med lägenhet. Fia har en kompis som ska ha resande jobb ett tag framåt så jag kan bo i hennes lägenhet. Allt ingår. Vore nice, åtminstone tillsvidare, och jag kommer ju att leta efter eget medans.
well, ska upp tidigt imorgon och bjuda på en tradera-biljett tillbaka till värmland, så det får bli sängen nu.
Clic!
Some put their trust in their guitar...
OH
MY
GOD!
Tommy Emmanuel - en av få i världen som har titeln CGP som står för Certified Guitar Player.
en scen, en man, tre gitarrer och en makalös konsert!
Jag var med hela familjen (tyvärr utan Lise och barnen) i Arvika för att se honom, och maaan! Det var så otroligt kul! Jag har aldrig hört så mycket ljud, och så många olika ljud från en enda gitarr! Han pratade inte särskilt mycket, och sjöng inte mycket heller, så det kanske finns folk som är bättre artister, men gitarrister... no way josé.. Han gav sitt själ och hjärta, och denna passion som han utstrålade och i varje grepp, i varje liten ton fanns hela sinnet med.. Vem behöver prat eller text? Det var Makalöst. Och det går inte att jämföra med något jag sett förut. Jag är lättpåverkad och lätt att imponera, men denne man imponerar på vem som helst.
Han spelade fina låtar, några som man kände igen, några boogies och med mer fart i, en ashäftig låt som han gjort för att visa sitt hemland Australien och dess vildmark.. "Initiation" såååå frän! Han trummade, vispade, slog på strängarna, han spelade flashioletter med en enkelhet som jag aldrig varit med om förut. Helt otroligt. Och så hann han vara lite rolig emellan åt, och även hade han tid att tillochmed njuta lite av sin egen musik, och stämningen som den frambringade.
wow..
"Unless your name is Chet Atkins, Tommy Emmanuel is better than you."
- Guitar Player Magazine, Sept. 2008
Då ska man ju förstås veta vem Chet Atkins var, och gör ni inte det, så får ni googla.
Här är Classical Gas. Lyssna även på sången till hans dotter Angelina, eller Initiation eller Guitar boogie eller Somewhere over the rainbow. Sweet!
MY
GOD!
Tommy Emmanuel - en av få i världen som har titeln CGP som står för Certified Guitar Player.
en scen, en man, tre gitarrer och en makalös konsert!
Jag var med hela familjen (tyvärr utan Lise och barnen) i Arvika för att se honom, och maaan! Det var så otroligt kul! Jag har aldrig hört så mycket ljud, och så många olika ljud från en enda gitarr! Han pratade inte särskilt mycket, och sjöng inte mycket heller, så det kanske finns folk som är bättre artister, men gitarrister... no way josé.. Han gav sitt själ och hjärta, och denna passion som han utstrålade och i varje grepp, i varje liten ton fanns hela sinnet med.. Vem behöver prat eller text? Det var Makalöst. Och det går inte att jämföra med något jag sett förut. Jag är lättpåverkad och lätt att imponera, men denne man imponerar på vem som helst.
Han spelade fina låtar, några som man kände igen, några boogies och med mer fart i, en ashäftig låt som han gjort för att visa sitt hemland Australien och dess vildmark.. "Initiation" såååå frän! Han trummade, vispade, slog på strängarna, han spelade flashioletter med en enkelhet som jag aldrig varit med om förut. Helt otroligt. Och så hann han vara lite rolig emellan åt, och även hade han tid att tillochmed njuta lite av sin egen musik, och stämningen som den frambringade.
wow..
"Unless your name is Chet Atkins, Tommy Emmanuel is better than you."
- Guitar Player Magazine, Sept. 2008
Då ska man ju förstås veta vem Chet Atkins var, och gör ni inte det, så får ni googla.
Här är Classical Gas. Lyssna även på sången till hans dotter Angelina, eller Initiation eller Guitar boogie eller Somewhere over the rainbow. Sweet!
Pájaros en la cabeza...
Jag har tänkt på det här med pojkvänner.. ett ämne som jag egentligen inte borde skriva om kanske, för jag har noll koll på vad det ihandlar om. Allt jag har är förvrängda illusioner och föreställningar om hur det kan vara. Eller ja, lite koll har jag ju, men har aldrig haft någon själv. Om man inte ska räkna med de riktigt tidiga, storebrors bästis lillebror nere i hörnet av kvarteret eller den söta pussgurkan i 4an..? I don't think so. Jag känner inte heller riktigt våren 05s månadsflört som riktigt boyfriend/girlfriend även om vi sa det då. Det var ett rus av att "hey, någon ser mig". Ledsen att säga det, men faktiskt. "Någon gillar mig... hmm.. trevlig, ja, rolig, mm.. han är väl rätt fin.. jag kanske gillar honom också.. eller?"... Det där eller växte snabbt till ett nej, och jag gjorde slut på en månads oromans från min sida. Pobresito. Helt förkrossad...
Jo, jag har även dumpat killar innan vi blivit pojkvän/flickvän.. Vänner som vill mer och jag inte känner likadant. En återkommande situation.. Jag har fått höra att jag är väldigt flörtig. Men jag ser det inte själv. Jag tror att jag bara är trevlig, glad och vänlig. Det är vad jag ser mig som ialla fall.
-Jag träffar en kill-bekant/kompis på stan när jag är och shoppar med väninnor. Stannar och pratar lite, hör hur det är nu, frågar om planer och återupplever något minne från nåt event. Så kommer jag tillbaka till tjejorna och så får jag höra : men guuud vad du flörtar!.. - Så är det inte allste! Det är ju bara lite kul att ses igen!
-Efter läger, en vecka med gött folk, och en väldigt mysig stämning så får man sms med "sötnos, verkligen urgullig, vill du träffas igen?"..
Jag vet inte vad jag gör för nåt! För guds skull, jag måste väl få vara trevlig?
En sak vet jag ialla fall.. jag kan inte gå från vän till pojkvän. Det går inte. Jag har vänner (inte så att man får nog nån gång, nya vänner är alltid välkomna). jag vågar bara inte ta den risken. Jag ser slutet innan det börjar. Det skulle kunna gå bra att gå från ingenting - flört - pojkvän - break-up - ingenting.. Men tanken på att gå från vän till pojkvän till break-up till ingenting och förlora vännen.. I just can't.
Så har det varit för mig de flesta gångerna. Skitbra kompis. Kanonbra relation och så helt plötsligt en kärleksförklaring slängd i ansiktet. And I freak. Freeze. Vill bara spola tillbaka och radera detta och fortsätta som vanligt, men det går oftast inte, så det blir nervöst och det rinner ut i sanden..
Nåt fel måste jag ha nånstans.. Nån skruv som sitter löst, eller kanske alldeles för hårt.. De tycker att jag är flörtig. Well, perhaps, men jag verkar ju inte kunna komma längre än så. Det är nåt som gör att jag inte går längre än så. Egentligen så kanske jag flörtar med fel killar. Med sånna som jag egentligen inte ser något i, för oftast om jag medvetet flirtar, ute på krogen eller så, så är det bara för att flörta, och inget mer, och det är ju väldigt missleading, t o m elakt kanske någon tycker.. Jag har inte tänkt på det förrän nu.. En VÄNNER-scen kom just upp i mitt pensamiento.. När chandler och monica diskuterar flörtning.. Kommer inte ihåg exakt, men chandler berättar att när en kille flörtar med en tjej tänker hon typ "ooh, he thinks I'm hot" eller något liknande och that's that. men när en tjej flörtar med en kille tänker han "oh, she wants to have sex with me" typ.. och därför var det okej för honom att flörta, men inte för henne.... ? Det kanske kan ligga något i detta. Jag kan ju inte se det ur manligt perspektiv, så jag kan inte säga om det är rätt eller fel. Jag har även flirtat "på riktigt" några gånger, men det är den där väldigt hårt åtskruvade skruven som gör att jag inte går vidare. Någonstans finns det en vägg som inte går att komma igenom, en mur som jag inte kan ta mig över.. en icke simkunnig utan flytväst med hjärtat på andra sidan älven..
Jag köpte ett smycke i Spanien. ett billigt bling bling. en stor "silver"nyckel. När jag hade det på mig första gången sa en bekant "åååh, det är nyckeln till ditt hjärta"... men no. nadie vino para abrir mi corazon. Aún no habrá venido mi principe azul. Hay que coger la llave y abrirlo aunque sea difícil.. Es que... tampoco quiero esperar.. Algunos esperan para su pareja perfecta, pero eso no quiero yo. Pero me dicen que soy jóven, que no tenga que tener prisa.. pero en el mismo tiempo, las mismas personas dicen que necesito un hombre.. que le iba a encontrar allí. Vale, No tenía suerte en esos meses y sinceramente... prefiero un sueco. Los chicos y hombres españoles son un poco flojos. La cultúra está un poco machista, y todavía supondrán que las mujeres quedarán en casa con la limpieza y los niños mientras el hombre trabaje fuera.... No, para mi mejor uno de mi propio país. Alto, moreno, intelligente, que me encantará... :P
well.. enough.. det där sista var kanske mest för att hålla igång spanskan lite. Summa summarum av det är att fortfarande är hjärtat "låst" och öppnades inte av någon charmig spanjor.
Nu är det dags att sova people. Imorgon blir det en bra dag, det känner jag på mig. :)
Jo, jag har även dumpat killar innan vi blivit pojkvän/flickvän.. Vänner som vill mer och jag inte känner likadant. En återkommande situation.. Jag har fått höra att jag är väldigt flörtig. Men jag ser det inte själv. Jag tror att jag bara är trevlig, glad och vänlig. Det är vad jag ser mig som ialla fall.
-Jag träffar en kill-bekant/kompis på stan när jag är och shoppar med väninnor. Stannar och pratar lite, hör hur det är nu, frågar om planer och återupplever något minne från nåt event. Så kommer jag tillbaka till tjejorna och så får jag höra : men guuud vad du flörtar!.. - Så är det inte allste! Det är ju bara lite kul att ses igen!
-Efter läger, en vecka med gött folk, och en väldigt mysig stämning så får man sms med "sötnos, verkligen urgullig, vill du träffas igen?"..
Jag vet inte vad jag gör för nåt! För guds skull, jag måste väl få vara trevlig?
En sak vet jag ialla fall.. jag kan inte gå från vän till pojkvän. Det går inte. Jag har vänner (inte så att man får nog nån gång, nya vänner är alltid välkomna). jag vågar bara inte ta den risken. Jag ser slutet innan det börjar. Det skulle kunna gå bra att gå från ingenting - flört - pojkvän - break-up - ingenting.. Men tanken på att gå från vän till pojkvän till break-up till ingenting och förlora vännen.. I just can't.
Så har det varit för mig de flesta gångerna. Skitbra kompis. Kanonbra relation och så helt plötsligt en kärleksförklaring slängd i ansiktet. And I freak. Freeze. Vill bara spola tillbaka och radera detta och fortsätta som vanligt, men det går oftast inte, så det blir nervöst och det rinner ut i sanden..
Nåt fel måste jag ha nånstans.. Nån skruv som sitter löst, eller kanske alldeles för hårt.. De tycker att jag är flörtig. Well, perhaps, men jag verkar ju inte kunna komma längre än så. Det är nåt som gör att jag inte går längre än så. Egentligen så kanske jag flörtar med fel killar. Med sånna som jag egentligen inte ser något i, för oftast om jag medvetet flirtar, ute på krogen eller så, så är det bara för att flörta, och inget mer, och det är ju väldigt missleading, t o m elakt kanske någon tycker.. Jag har inte tänkt på det förrän nu.. En VÄNNER-scen kom just upp i mitt pensamiento.. När chandler och monica diskuterar flörtning.. Kommer inte ihåg exakt, men chandler berättar att när en kille flörtar med en tjej tänker hon typ "ooh, he thinks I'm hot" eller något liknande och that's that. men när en tjej flörtar med en kille tänker han "oh, she wants to have sex with me" typ.. och därför var det okej för honom att flörta, men inte för henne.... ? Det kanske kan ligga något i detta. Jag kan ju inte se det ur manligt perspektiv, så jag kan inte säga om det är rätt eller fel. Jag har även flirtat "på riktigt" några gånger, men det är den där väldigt hårt åtskruvade skruven som gör att jag inte går vidare. Någonstans finns det en vägg som inte går att komma igenom, en mur som jag inte kan ta mig över.. en icke simkunnig utan flytväst med hjärtat på andra sidan älven..
Jag köpte ett smycke i Spanien. ett billigt bling bling. en stor "silver"nyckel. När jag hade det på mig första gången sa en bekant "åååh, det är nyckeln till ditt hjärta"... men no. nadie vino para abrir mi corazon. Aún no habrá venido mi principe azul. Hay que coger la llave y abrirlo aunque sea difícil.. Es que... tampoco quiero esperar.. Algunos esperan para su pareja perfecta, pero eso no quiero yo. Pero me dicen que soy jóven, que no tenga que tener prisa.. pero en el mismo tiempo, las mismas personas dicen que necesito un hombre.. que le iba a encontrar allí. Vale, No tenía suerte en esos meses y sinceramente... prefiero un sueco. Los chicos y hombres españoles son un poco flojos. La cultúra está un poco machista, y todavía supondrán que las mujeres quedarán en casa con la limpieza y los niños mientras el hombre trabaje fuera.... No, para mi mejor uno de mi propio país. Alto, moreno, intelligente, que me encantará... :P
well.. enough.. det där sista var kanske mest för att hålla igång spanskan lite. Summa summarum av det är att fortfarande är hjärtat "låst" och öppnades inte av någon charmig spanjor.
Nu är det dags att sova people. Imorgon blir det en bra dag, det känner jag på mig. :)
En nystart.. eller en ny start?
Är det någon skillnad på de två egentligen? Jag vet inte säkert, men när jag såg texten i kents "det finns hopp om en förändring" "en ny start, jag tänker nya tankar" från att ha hört nystart.. Det ger inte samma känsla.. inte mig ialla fall. Jag vet inte vem som egentligen bryr sig om detta.. Vem skulle haka upp sig på sånna här helt obetydliga saker, om inte jag?
Det är nästan så jag fick ett uppslag till en låt... Anyway..
Jag har funderat lite, och jag tror att jag ska byta namn, tema och innehåll på den här bloggen. Jag tror att det får bli från att jag tar mig och mina drömmar till storstan. Nästan som en oupptäckt stjärna som satsar mot hollywood.. Men jag måste bara hitta min motsvarighet till detta. Alla som bloggar skriver om en massa åsikter, har en massa idéer.. alla är inte bra idéer, men en tanke om hur livet borde vara, hur alla borde bete sig för att livet skulle passa dem lite bättre.
Men jag har aldrig varit en bitch. (inte medvetet eller med flit) Jag är för naiv och oerfaren när det gäller att vara taskig, dryg och arrogant.. Jag fick höra senast idag "men då får du nog se till att tuffa till dig.. du är lite för snäll för storstan... " typ.
Tänk om det blir så? tänk om jag blir värsta bonne-tjejen som inte hänger med i senaste svängen, vet inte vem som är med vem, inte kan de senaste tilläggen i stockholms-ordboken.
Jag är glad och trevlig. Det är ju bra, men man måste tydligen vara hårdare för att klara av asfalten och betongen. Är det inte där det behövs mest kärlek?
Kanske får jag 1000 dejtingmöjligheter, och kan döpa min blogg till något sex & the city-inspirerat. Hahaha, as if. Det närmaste jag kommer det är att skriva om min storasyster. Hon är full av dejting-historier best and worst. oh my god. Men det vill jag inte heller skriva om. Om hon vill att de ska komma ut så får hon skriva en egen blogg, eller ge ut en bok.
well..
Det är nästan så jag fick ett uppslag till en låt... Anyway..
Jag har funderat lite, och jag tror att jag ska byta namn, tema och innehåll på den här bloggen. Jag tror att det får bli från att jag tar mig och mina drömmar till storstan. Nästan som en oupptäckt stjärna som satsar mot hollywood.. Men jag måste bara hitta min motsvarighet till detta. Alla som bloggar skriver om en massa åsikter, har en massa idéer.. alla är inte bra idéer, men en tanke om hur livet borde vara, hur alla borde bete sig för att livet skulle passa dem lite bättre.
Men jag har aldrig varit en bitch. (inte medvetet eller med flit) Jag är för naiv och oerfaren när det gäller att vara taskig, dryg och arrogant.. Jag fick höra senast idag "men då får du nog se till att tuffa till dig.. du är lite för snäll för storstan... " typ.
Tänk om det blir så? tänk om jag blir värsta bonne-tjejen som inte hänger med i senaste svängen, vet inte vem som är med vem, inte kan de senaste tilläggen i stockholms-ordboken.
Jag är glad och trevlig. Det är ju bra, men man måste tydligen vara hårdare för att klara av asfalten och betongen. Är det inte där det behövs mest kärlek?
Kanske får jag 1000 dejtingmöjligheter, och kan döpa min blogg till något sex & the city-inspirerat. Hahaha, as if. Det närmaste jag kommer det är att skriva om min storasyster. Hon är full av dejting-historier best and worst. oh my god. Men det vill jag inte heller skriva om. Om hon vill att de ska komma ut så får hon skriva en egen blogg, eller ge ut en bok.
well..
Fest, konsert, flytt.. jobb?
Ringde till Kamil, ansvarig på caféet Dubbel W på Kungsholmen i Stockholm, och de vill träffa mig på måndag. Så måndag kl 15.00 ska jag vara där och så får vi se vart det går därifrån. Jag är riktigt sugen på det iallafall. Så det blir till att packa väskan och följa med systrarna hem på söndag.
Didn't I tell you? De kommer imorgon. Jonatan, Kristin och Sofia. Men de får hänga själva med pappa. För mamma är inte hemma, hon kommer på lördag, och jag ska på inflyttningsfest hos min kära Anna.
Lördag ska vi och se den här mannen:
Tommy Emmanuel. Världens bästa gitarrist. Ialla fall om man frågar Eric Clapton...
På söndag är det flyttdag. Det ska bäras lite kartonger från Spelmansgatan upp till.... jag vet inte vad nya adressen är, och jag har aldrig varit där själv, men jag kommer troligen inte heller bo där, vilket de heller inte hade tänkt från början, så det rör mig inte så mycket. Hoppas mamma och pappa ska trivas där.
Sen måndag.. Wish me luck!
Hasta ahora,
Lovisa
Y nadie ya el futuro robará de nuestras manos!
Har just läst igenom mina mail, där 1 av 7 var intressant. Från ett café i Stockholm som vill boka intervju. :)
Så nästa vecka bär det av till hufvudstaden igen för att prata med dem, så får vi se vart det leder.
Jag har även sökt jobbet som Julbordsnisse, jag kunde ju bara inte låta bli. Jag försökte låta seriös utan dåliga jultomte-försök-till-skämt (ni vet ju att jag varken är särskilt smart eller kvick i sådana situationer) men jag tror ärligt att jag skulle passa perfekt i nisserollen, men nu lämnar vi det innan jag kommer till stadiet att jag skulle bli helt besviken om jag inte skulle få jobbet.
Så nu är det verkligen på G. Storstan, storstadslivet. Okej, bo hos storasyster, men bara för ett tag. Hur länge det här taget blir kan jag inte säga just nu, för att hitta lägenhet i Stockholm är ju inte det lättaste. Men att bo med Fia är nog inga problem. Såklart att man till slut kommer att vara otroligt lättad när jag flyttar ut, men vi kommer nog att komplettera varandra ganska bra. Jag kommer tillexempel att diska och städa, vilket hon ser väldigt fram emot, hahah.. Men det kommer nog blir nyttigare och mer ekonomiskt. Laga mat, göra matlådor, se nya maträtter i det som blev kvar igår. Det är liksom enklare och "värt det" när man är två.
Jag har två exempel.
1. Jag och Fia gjorde tacos i fredags. Jättegott. Och nästa dag gjorde vi varma mackor med köttfärsen och osten som blev över och alla grönsaker blev sallad. Kanon.
2. Vi gjorde ris och wookad kyckling med grönsaker. Sen kommer Fia på att hon inte vill ha ris, för det blev lite överkokt och klibbigt, så hon kokade nudlar istället. Med riset gjorde vi risgrynsgröt. Hällde i lite mjölk och kanelstänger (otaliga vuxenpoäng att ha HELA kanelstänger hemma....) och så hade vi risgrynsgröt till frukost/lunch. Asbra.
Att lägga till 'julbordsnisse' på CVt??
Jag har sökt 3 jobb på 3 dagar nu den här veckan. Kanske inte är världens högsta tempo, men jag har ju ivarken ett så gediget CV, flera flera års erfarenhet eller utbildning, så det går inte att söka på allt heller. Men nu har jag hittat något som kanske skulle passa mig...
Julbordsnisse.. ? På ett ångfartyg nu i jul. Hahaha, Lovely, det vore ju så sjukt roligt att ha det på CVt..
Julbordsnisse
Arbetsgivare: Santa Claus/tomten
Tidsperiod: Julen 2008
Arbetsuppgifter: Hålla upp julstämningen, le och vara söt, sprida julglädje, se till att alla äter och dricker tillräckligt, trösta gråtande barn med små klappar, kamma tomtens skägg mm .. hahaha Jag vet inte ens vad en julbordsnisse har för arbetsuppgifter..
Eller när man träffar en gammal kompis på stan.
-Ahaa, vad gör du nuförtiden då?
-Näe.... just nu jobbar jag som Julbordsnisse..
haha.. Ska nog söka detta. Det vore ju underbart.. :P
Julbordsnisse.. ? På ett ångfartyg nu i jul. Hahaha, Lovely, det vore ju så sjukt roligt att ha det på CVt..
Julbordsnisse
Arbetsgivare: Santa Claus/tomten
Tidsperiod: Julen 2008
Arbetsuppgifter: Hålla upp julstämningen, le och vara söt, sprida julglädje, se till att alla äter och dricker tillräckligt, trösta gråtande barn med små klappar, kamma tomtens skägg mm .. hahaha Jag vet inte ens vad en julbordsnisse har för arbetsuppgifter..
Eller när man träffar en gammal kompis på stan.
-Ahaa, vad gör du nuförtiden då?
-Näe.... just nu jobbar jag som Julbordsnisse..
haha.. Ska nog söka detta. Det vore ju underbart.. :P
Lid för konsten eller brinn....
När jag gick på Åhléns häromdagen med Fia fick jag syn på den.. skylten..
"Kent signerar sin box, torsdag 6/11 - 08" -Oh My God!
Jag åkte hem senare samma dag.... Nu sitter jag hemma och vill inget hellre än att vara i Stockholm. Tänk att bo i Stockholm. När det kommer upp något sånt här. Eller vad som helst. Till exempel en bra konsert. Då är det bara 350 spänn. inte flera hundra kronor extra för att man måste ta sig till och från Stockholm, och när man ändå är där, gå på stan, på fik, shoppa osv.. Nope, bara fixa håret, ta tunnelbanan and that's it. Me encantaría..
Nu sitter jag och överväger.. Förra året åkte jag till Stockholm över dagen bara för Tillbaka till Samtiden.. Nu gäller det ju boxen....
Men nu har jag letat och letat i en timme över hela stökiga flytt-lägenheten, och jag hittar varken påsen eller kvittot från Åhléns, och har man inte köpt den där, så får man inte den signerad.. Så nu är det ingen idé!.. ooh nooooo.... vad ledsen jag blir.. Nu ville jag ju åka till Stockholm och Kent.. Hade jag haft pengar hade jag köpt en box till, bara för signering och sen sålt den jag redan har till någon kompis, kanske t o m till rabatterat pris, men nu har jag inte 400 spänn, så nu känner jag mig lite nere..
Ska höra med Fia.. Hon har fortfarande inte köpt boxen.. men då vill väl hon också ha den signad..... worth a try ialla fall..
Harry Potter... alias - dvärg.
En riktigt trevlig långhelg i Stockolm. Kom i torsdags, Martin-Fia, Fredag, lunch med Levi. Det blev inte så att vi gick ut på kvällen jag och Fia som vi hade tänkt. Vi stannade hemma och gjorde tacos. UNDERBART GOTT! jag gjorde guacamole som blev kanon och hela alltihop blev väldigt lyckat.
På lördagen vaknade vi rätt sent, och softade länge. Vi övervägde en promenad, men det blev aldrig av, så vi skippade bussen och gick från Fia till Gullmarsplan och det fick bli promenaden. Vi åkte in till stan, till Sergel bio och gick på MAMMA MIA - Singalong! Urkul! Riktigt trevligt. En tjej gav instruktioner om att man fick vara med och dansa, klappa händerna, ställa sig upp och shake ass, tjoa och tjimma och självklart... sjunga med. och varje gång någon av de potentiella fäderna var med i bild skulle man säga . Daddy..? hahaha, askul. Det fanns även några andra kommandon och mobilerna skulle man ha på, men på ljudlöst. och de användes vid en långsam romantisk låt, som tändare på en rockkonsert. hehe.. Ja, vi hade iallafall otroligt roligt och gick därifrån nynnandes och halvt dansandes.
Även denna kväll byttes utgång mot hemmakväll. Men vi bjöd in lite folk, varav det bara kom vår storasyster Kristin och en kompis. Det blev lite plockmat, vin och spelkväll. Vi spelade nåt knepigt spel som heter Retro, men även Alias. Såååå roligt! Det gäller att beskriva ett ord med andra för att ens medspelare ska gissa rätt och samla poäng. Vissa var bättre på att beskriva än andra. Jag tyckte att jag var duktig på båda, men alla tänker ju inte lika...
"Harry Potter är en sådan" ---- Dvärg!.....(?)
"Första planeten från solen" - Mars. .. april! eeh... jupiter!
"nej, den lille!" -- Venus!... anus! hahaha
..med lite vin blev det lite roligare..
Idag var det också eftermiddag när vi vaknade, men vi åkte in till stan och träffade Fias kompis Anni, och fikade och kollade kläder på Åhléns city.
Jag fick även iväg ett mail med jobbansökan här i stan. hoppas på det, det vore så spännande att prova på Stockholm.
Imorn åker jag hem till lilla Kristinehamn, men won't tie me down. Jag siktar på storstan. :P
Ciaooo
På lördagen vaknade vi rätt sent, och softade länge. Vi övervägde en promenad, men det blev aldrig av, så vi skippade bussen och gick från Fia till Gullmarsplan och det fick bli promenaden. Vi åkte in till stan, till Sergel bio och gick på MAMMA MIA - Singalong! Urkul! Riktigt trevligt. En tjej gav instruktioner om att man fick vara med och dansa, klappa händerna, ställa sig upp och shake ass, tjoa och tjimma och självklart... sjunga med. och varje gång någon av de potentiella fäderna var med i bild skulle man säga . Daddy..? hahaha, askul. Det fanns även några andra kommandon och mobilerna skulle man ha på, men på ljudlöst. och de användes vid en långsam romantisk låt, som tändare på en rockkonsert. hehe.. Ja, vi hade iallafall otroligt roligt och gick därifrån nynnandes och halvt dansandes.
Även denna kväll byttes utgång mot hemmakväll. Men vi bjöd in lite folk, varav det bara kom vår storasyster Kristin och en kompis. Det blev lite plockmat, vin och spelkväll. Vi spelade nåt knepigt spel som heter Retro, men även Alias. Såååå roligt! Det gäller att beskriva ett ord med andra för att ens medspelare ska gissa rätt och samla poäng. Vissa var bättre på att beskriva än andra. Jag tyckte att jag var duktig på båda, men alla tänker ju inte lika...
"Harry Potter är en sådan" ---- Dvärg!.....(?)
"Första planeten från solen" - Mars. .. april! eeh... jupiter!
"nej, den lille!" -- Venus!... anus! hahaha
..med lite vin blev det lite roligare..
Idag var det också eftermiddag när vi vaknade, men vi åkte in till stan och träffade Fias kompis Anni, och fikade och kollade kläder på Åhléns city.
Jag fick även iväg ett mail med jobbansökan här i stan. hoppas på det, det vore så spännande att prova på Stockholm.
Imorn åker jag hem till lilla Kristinehamn, men won't tie me down. Jag siktar på storstan. :P
Ciaooo
Vilken smak har Din Kaxiga sås..?
Nu är det sent på kvällen och jag skrev ett inlägg nyss där jag redan då började svamla och erkände att det egentligen är sent för mig och jag borde gå och lägga mig.. men...
här E vi nu! Du Puh, du Nasse, och Jag..... (mkt internt)
Vi pratade om kärlek och relationer idag, jag och Fia. Och vi är i samma situation men med väldigt olika erfarenhet och olika förutsättningar.. hon är nästan 10 år äldre än jag och har väl i princip flera hundra procents mer erfarenhet av relationer än vad jag har. Men hon har fortfarande inte hittat rätt och hon känner sig ensam ibland och letar efter någon att älska och vakna upp vid varje morgon. det gör väl jag också, fast jag aldrig har haft någon pojkvän direkt, och inte kan hitta någon som passar, eller snarare jag låter det inte passa.. kanske.. eller nåt..
Ialla fall.. Fia fick en bok på sin födelsedag som heter Kaxiga tjejers GUIDE till ultimata relationer.. Oh, tack så mycket bästa vänner... :/ nejdå, inte alls en pik för att jag är snart 30 och ensam... Den är ett skämt till bok... jag är helt sick of ordet kaxig som kommer upp ca 15 gånger per sida... Här kommer en sida ur den som handlar om att man måste älska sig själv och hitta sin personliga... sås..? Antar att det är sin egen approach till att möta omvärlden..
JAG HAR JAGKÄRLEK
Varje flicka kan (och bör) känna självkärlek, men en kaxig tjej känner mycket mer än så. Hon har Jagkärlek - en magisk blandning av självkänsla, självrespekt, självkärlek och självlusta, självstil och sjalvstartande kul. Jagkärlek är bränslet till din kaxiga relationsmaskin. Den ger dig kontroll över din kropp, din hjärna och ditt sociala liv. Den ger dig modet att älska vem du vill, hur du vill, när du vill. Den ger dig modet att säga "ja" ,"nej" eller "aldrig i livet" i samtliga relationer, (inklusive familjen).
"Joo du" är voodoon som bara just du kan så bra. Det är ditt sexiga sociala glidmedel. det är ditt tunna lager must som leder ström och kemi mellan dig och resten av världen. "joo du" gör inte relationnen, dne gör relationen kaxigare. Det är oljan som smörjer in och låter dina relationer glida smidigt genom livet. "Joo du" är din alldeles egen personliga blandning av kaxig sås. Häll den, Spraya den, säg den, spritsa den. När du duschar världen i din kaxiga sås, duschar du den med kärlek!
Vilken smak har din kaxiga sås?
Vilken smak du än väljer, häll den!
bbq
sötsur
pistage
bearnaise
sirap
ingefära-soya
seg marshmallow
het salsa
honungspeppar
grön curry
pepparrot
kryddig köttbulle
citronsmör
tomat
stark jalapeño
söt och nötig
Shiiit, vem är det som kommit på detta? Anyhow, jag tänkte lite på MIN "kaxiga sås"... och kom fram till att den måste vara söt och nötig.. tror jag. För jag är trevlig, gullig, och söt mot folk. Skrattar, ler och är glad och öppen.. öppen till en gräns..
där kommer det nötiga in.. och jag tror att jag är en hård nöt att knäcka..
Vet inte hur man ska bryta igenom det skal som omger min värld som gör det så svårt för mig att ge mig till någon. När jag tänker mig ett possible relationship så brukar jag börja med att föreställa mig hur det kommer att sluta. Helt idiotiskt, Synd, tråkigt men dödligt sant. Då jag är rädd att förlora en god vän så säger jag ifrån, bygger upp en mur istället för att ge det en chans, och se vart det leder. Detta kan vara skälet till att jag fortfarande är absolute beginner i the game of love.. Och alla ger mig dubbla råd hela tiden.... Du är så ung än, ha inte bråttom... men shit, du vet inte vad du missar!
Och även om jag tänker att, nej, man ska väl inte rush it, jag är inte desperat eller så, men det börjar kännas lite åt det andra hållet, att jag missar något.. Jag tror att jag skulle va en bra flickvän. Romantisk, omtänksam.. Smart och rätt händig, men kan lägga det åt sidan för att min pojkvän ska få känna sig lite som en karakarl..
What makes you think I'm ready now?
-Well if you're not.. It's time you learned...
// Funny girl
här E vi nu! Du Puh, du Nasse, och Jag..... (mkt internt)
Vi pratade om kärlek och relationer idag, jag och Fia. Och vi är i samma situation men med väldigt olika erfarenhet och olika förutsättningar.. hon är nästan 10 år äldre än jag och har väl i princip flera hundra procents mer erfarenhet av relationer än vad jag har. Men hon har fortfarande inte hittat rätt och hon känner sig ensam ibland och letar efter någon att älska och vakna upp vid varje morgon. det gör väl jag också, fast jag aldrig har haft någon pojkvän direkt, och inte kan hitta någon som passar, eller snarare jag låter det inte passa.. kanske.. eller nåt..
Ialla fall.. Fia fick en bok på sin födelsedag som heter Kaxiga tjejers GUIDE till ultimata relationer.. Oh, tack så mycket bästa vänner... :/ nejdå, inte alls en pik för att jag är snart 30 och ensam... Den är ett skämt till bok... jag är helt sick of ordet kaxig som kommer upp ca 15 gånger per sida... Här kommer en sida ur den som handlar om att man måste älska sig själv och hitta sin personliga... sås..? Antar att det är sin egen approach till att möta omvärlden..
JAG HAR JAGKÄRLEK
Varje flicka kan (och bör) känna självkärlek, men en kaxig tjej känner mycket mer än så. Hon har Jagkärlek - en magisk blandning av självkänsla, självrespekt, självkärlek och självlusta, självstil och sjalvstartande kul. Jagkärlek är bränslet till din kaxiga relationsmaskin. Den ger dig kontroll över din kropp, din hjärna och ditt sociala liv. Den ger dig modet att älska vem du vill, hur du vill, när du vill. Den ger dig modet att säga "ja" ,"nej" eller "aldrig i livet" i samtliga relationer, (inklusive familjen).
"Joo du" är voodoon som bara just du kan så bra. Det är ditt sexiga sociala glidmedel. det är ditt tunna lager must som leder ström och kemi mellan dig och resten av världen. "joo du" gör inte relationnen, dne gör relationen kaxigare. Det är oljan som smörjer in och låter dina relationer glida smidigt genom livet. "Joo du" är din alldeles egen personliga blandning av kaxig sås. Häll den, Spraya den, säg den, spritsa den. När du duschar världen i din kaxiga sås, duschar du den med kärlek!
Vilken smak har din kaxiga sås?
Vilken smak du än väljer, häll den!
bbq
sötsur
pistage
bearnaise
sirap
ingefära-soya
seg marshmallow
het salsa
honungspeppar
grön curry
pepparrot
kryddig köttbulle
citronsmör
tomat
stark jalapeño
söt och nötig
Shiiit, vem är det som kommit på detta? Anyhow, jag tänkte lite på MIN "kaxiga sås"... och kom fram till att den måste vara söt och nötig.. tror jag. För jag är trevlig, gullig, och söt mot folk. Skrattar, ler och är glad och öppen.. öppen till en gräns..
där kommer det nötiga in.. och jag tror att jag är en hård nöt att knäcka..
Vet inte hur man ska bryta igenom det skal som omger min värld som gör det så svårt för mig att ge mig till någon. När jag tänker mig ett possible relationship så brukar jag börja med att föreställa mig hur det kommer att sluta. Helt idiotiskt, Synd, tråkigt men dödligt sant. Då jag är rädd att förlora en god vän så säger jag ifrån, bygger upp en mur istället för att ge det en chans, och se vart det leder. Detta kan vara skälet till att jag fortfarande är absolute beginner i the game of love.. Och alla ger mig dubbla råd hela tiden.... Du är så ung än, ha inte bråttom... men shit, du vet inte vad du missar!
Och även om jag tänker att, nej, man ska väl inte rush it, jag är inte desperat eller så, men det börjar kännas lite åt det andra hållet, att jag missar något.. Jag tror att jag skulle va en bra flickvän. Romantisk, omtänksam.. Smart och rätt händig, men kan lägga det åt sidan för att min pojkvän ska få känna sig lite som en karakarl..
What makes you think I'm ready now?
-Well if you're not.. It's time you learned...
// Funny girl
Är inte halloween egentligen nästa helg?
Jag tror... att den här helgen är allahelgona.. alla helgons dag, allahelgonahelgen eller vad man säger.. när man ska minnas sina bortgångna nära óch kära, tända ljus på gravgårdarna och så... och att nästa helg är halloween. som jag aldrig har firat, och inte riktigtförstår varför vi var tvungna att föra den seden hit. Ett ytterligare jippo som de tar hit för att sälja mer shit. Kort, maskeraddräkter, ljus, girlanger, konfetti, dekorationer osv..
Det enda jag tycker är lite småkul är att få klä ut sig. Dock tycker jag det är roligare med maskerader med lite gladare teman än död, zombies, monster, spöken och kåta sjuksköterskor... var nu dom kom in i bilden... kanske tänker jag på vampyrsjuksköterskor... well.. sen blev de kåta, blev av med jobbet och blev french maids istället, fast fortfarande kåta och med för korta kjolar.. oj, det börjar bli sent, nu är det dags för mig att krypa till kojs... men anyway,
Jag är i Stockholm nu. Fia har redan somnat här bredvid mig i hennes 160-säng. Jag kom igår, var en sväng och träffade Martin i midsommarkransen och sen till Årsta. Supertrevligt hos Martin, som alltid. snackade en massa skit, skrattade mycket och timmarna rann iväg med en väldig fart. Han ska ha halloweenfest i sin lägenhet imorgon. Han funderade på att vara Batman, men jag hoppas han ändrar sig och kör på mitt råd istället - Bond. Bond är coolare än batman. Kostym är coolare än gummitrikåer.
Idag lunchade jag med Levi. Det kändes bra. Var lite nervös, för jag visste inte riktigt var vi hade varandra, men det gick galant. Allt som hände har vi lagt bakom oss och har distans till, tillräckligt att t o m kunna prata om hultsfred utan att må dåligt. Det var trevligt, vi snackade om hur det är att bo i Stockholm. han hade tydligen nästan tröttnat lite. På vädret, allt folk och grejer, och när han är klar med pluggandet så bär det av elswhere. Men jag längtar till storstan. Jag ska söka jobb i huvudstaden, och får jag något så krashar jag hos Fia tills jag hittar något annat.
Jag tror jag skulle passa i Stockholm och Stockholm skulle passa mig.
hasta mañana,
L
Det enda jag tycker är lite småkul är att få klä ut sig. Dock tycker jag det är roligare med maskerader med lite gladare teman än död, zombies, monster, spöken och kåta sjuksköterskor... var nu dom kom in i bilden... kanske tänker jag på vampyrsjuksköterskor... well.. sen blev de kåta, blev av med jobbet och blev french maids istället, fast fortfarande kåta och med för korta kjolar.. oj, det börjar bli sent, nu är det dags för mig att krypa till kojs... men anyway,
Jag är i Stockholm nu. Fia har redan somnat här bredvid mig i hennes 160-säng. Jag kom igår, var en sväng och träffade Martin i midsommarkransen och sen till Årsta. Supertrevligt hos Martin, som alltid. snackade en massa skit, skrattade mycket och timmarna rann iväg med en väldig fart. Han ska ha halloweenfest i sin lägenhet imorgon. Han funderade på att vara Batman, men jag hoppas han ändrar sig och kör på mitt råd istället - Bond. Bond är coolare än batman. Kostym är coolare än gummitrikåer.
Idag lunchade jag med Levi. Det kändes bra. Var lite nervös, för jag visste inte riktigt var vi hade varandra, men det gick galant. Allt som hände har vi lagt bakom oss och har distans till, tillräckligt att t o m kunna prata om hultsfred utan att må dåligt. Det var trevligt, vi snackade om hur det är att bo i Stockholm. han hade tydligen nästan tröttnat lite. På vädret, allt folk och grejer, och när han är klar med pluggandet så bär det av elswhere. Men jag längtar till storstan. Jag ska söka jobb i huvudstaden, och får jag något så krashar jag hos Fia tills jag hittar något annat.
Jag tror jag skulle passa i Stockholm och Stockholm skulle passa mig.
hasta mañana,
L
