way back in -99...
Jag känner mig ganska populär.. eller.. itne populär, mne ganska omtyckt av människor. Jag har vänner, kompisar, bekanta och folk som jag hälsar på på stan.. Jag klarar mig. Men jag undrar ibland hur livet skulle ha varit om jag bott kvar i Arboga.. nästa år är det 10 år sedan jag flyttade därifrån..
Jag undra vilka som skulle varit mina närmsta vänner.. Jag skulle aldrig ha träffat Johanna, Anna, Madde, Jessica, Linnéa, Camilla, och alla mina vänner här i Kristinehamn.. Jag skulle absolut inte vara samma person.. Det är underligt..
Och det är märkligt hur man väljer vilka vänner som är värda att sparas, värda att hålla kontakten med. Vilka som verkligen bryr sig. Visst, några kan man leva utan, men några klarar man sig utan, även om kanske det vore trevligare att ha dem i sitt liv..
Jag har rensat i gamla grejer som jag sparat.. Ända sedan lekis finns det dokumenterat mina framgångar i bild, engelska, svenska, OÄ, NO,SO, Slöjd, matte not so much kanske.. men ändå. En hel del. en hel del skräp. Haha, men lite måste man ju få spara. Jag har nu reducerat 2 flyttkartonger till en pärm. best of the best. Men brev slänger jag aldrig. Har du skrivit brev till mig, så har jag det kvar. Inte alla födelsedagshälsningar, men har någon tagit sig tid att bry sig om en, så ska man inte kasta bort det. Jag gör inte det ialla fall. Jag höll nästan på att kasta två omgångar med brev från 4B.. När jag precis flyttat från Arboga till Skutskär.. Men jag bestämde mig för att spara dem, för det är en del av min historia. Och jag läste igenom dem,.. allihop. Hahaha.. kul att läsa, med alla stavfel, allas likadana frågor och sedan några instick som jag nu skrattade gott åt..
Hej, hur mår du?
Trivs du i Skutskär?
Har ni ett fint hus?
Hur ser ditt rum ut?
Är fröken snäll?
Har du fått nån kille?
Om du har det, är han snygg?
Vad heter han?
Har du fått någon bästis i Skutskär?
Går du i en bra klass i Skutskär?
Tycker du att Jossan är snäll?
Hahaha.. vi var väl 12 ungefär.. Vissa saknade mig jättejättemycket.. andra saknade mig 6 gånger så mycket, så det kändes lite falskt nästan.. och vissa skrev för att de var tvungna av fröken, och vissa bad mig faktiskt att inte skriva tillbaka.. haha.. det kom jag inte ihåg när jag började läsa breven. Men i två stycken ialla fall så var det klart och tydligt. Vi två har aldrig riktigt varit kompisar, och vi behöver inte hålla kontakten. Punkt slut. Fast det skrevs värre. haha
"Hej, jag vet inte vad jag ska skriva, Monica tvingar oss att skriva till dig.. Men du svarar ju inte på alla våra "knäppa" frågor, så snälla, skriv inte tillbaka till mig! Snälla!!!! för då slipper jag skriva till dig.! hoppas att du har det bra - hälsningar xxx"
Åh.. tack.. ? hahahaha... inte helt poppis bland alla tydligen.. Nu gör det mig inget, men för 9 år sedan kan jag tänka mig att det var lite sårande.. Barn kan vaara så elaka.. ^^ Well, gott som ont, jag sparar dem allihopa, för det är kul att ha. Om någon av dem nån gång korsar min väg igen.. hehe
Nu ska jag fortsätta flyttstäda. bye bye
Clic!
Jag undra vilka som skulle varit mina närmsta vänner.. Jag skulle aldrig ha träffat Johanna, Anna, Madde, Jessica, Linnéa, Camilla, och alla mina vänner här i Kristinehamn.. Jag skulle absolut inte vara samma person.. Det är underligt..
Och det är märkligt hur man väljer vilka vänner som är värda att sparas, värda att hålla kontakten med. Vilka som verkligen bryr sig. Visst, några kan man leva utan, men några klarar man sig utan, även om kanske det vore trevligare att ha dem i sitt liv..
Jag har rensat i gamla grejer som jag sparat.. Ända sedan lekis finns det dokumenterat mina framgångar i bild, engelska, svenska, OÄ, NO,SO, Slöjd, matte not so much kanske.. men ändå. En hel del. en hel del skräp. Haha, men lite måste man ju få spara. Jag har nu reducerat 2 flyttkartonger till en pärm. best of the best. Men brev slänger jag aldrig. Har du skrivit brev till mig, så har jag det kvar. Inte alla födelsedagshälsningar, men har någon tagit sig tid att bry sig om en, så ska man inte kasta bort det. Jag gör inte det ialla fall. Jag höll nästan på att kasta två omgångar med brev från 4B.. När jag precis flyttat från Arboga till Skutskär.. Men jag bestämde mig för att spara dem, för det är en del av min historia. Och jag läste igenom dem,.. allihop. Hahaha.. kul att läsa, med alla stavfel, allas likadana frågor och sedan några instick som jag nu skrattade gott åt..
Hej, hur mår du?
Trivs du i Skutskär?
Har ni ett fint hus?
Hur ser ditt rum ut?
Är fröken snäll?
Har du fått nån kille?
Om du har det, är han snygg?
Vad heter han?
Har du fått någon bästis i Skutskär?
Går du i en bra klass i Skutskär?
Tycker du att Jossan är snäll?
Hahaha.. vi var väl 12 ungefär.. Vissa saknade mig jättejättemycket.. andra saknade mig 6 gånger så mycket, så det kändes lite falskt nästan.. och vissa skrev för att de var tvungna av fröken, och vissa bad mig faktiskt att inte skriva tillbaka.. haha.. det kom jag inte ihåg när jag började läsa breven. Men i två stycken ialla fall så var det klart och tydligt. Vi två har aldrig riktigt varit kompisar, och vi behöver inte hålla kontakten. Punkt slut. Fast det skrevs värre. haha
"Hej, jag vet inte vad jag ska skriva, Monica tvingar oss att skriva till dig.. Men du svarar ju inte på alla våra "knäppa" frågor, så snälla, skriv inte tillbaka till mig! Snälla!!!! för då slipper jag skriva till dig.! hoppas att du har det bra - hälsningar xxx"
Åh.. tack.. ? hahahaha... inte helt poppis bland alla tydligen.. Nu gör det mig inget, men för 9 år sedan kan jag tänka mig att det var lite sårande.. Barn kan vaara så elaka.. ^^ Well, gott som ont, jag sparar dem allihopa, för det är kul att ha. Om någon av dem nån gång korsar min väg igen.. hehe
Nu ska jag fortsätta flyttstäda. bye bye
Clic!
Kommentarer
Trackback
