The hardest part is letting go, not taking part..
Ojojoj, så svårt.
Skulle det bli invecklat och djupt nu trodde ni?
Nej, jag pratar om min garderob. Det känns som jag tvättar hela tiden, men ändå så finns det inget rent,
och så känns det som att man inte har någonting alls att ta på sig... Buuuh. det är inte roligt.
Garderob och garderob förresten, de flesta av mina kläder förvarar jag i tvättkorg, på soffa eller golv.
Jag håller på och tar tag i det nu. Men jag är rädd att allt som inte brukar vara i klädskåpet inte ska få plats där!
Det visar sig, jag måste ju göra detta ändå.
Det var en skön dag på jobbet idag och jag kände mig glad. En kollega påpekade. "Du är så glad jämt.. Var får du det ifrån?"
Ja, var får jag det ifrån? Himlen, vindens doft, människor, mina vänner, mig själv, min själ. Någon/något fyller på min själ med små ting som gör att jag är glad, och det rinner över till andra.
Jag är förstås inte glad jämt, lite av en fasad är det också, men jag hörde någon gång att om man ler; om man tvingar sig själv att le, så kan man lura sitt psyke, sin hjärna, att man är glad. Det sätter igång någon process, som gör att man känner sig glad. Och jag tror faktiskt att det funkar.
Nu ska jag gå och flytta på en tröja eller två..
Ms Blue
Skulle det bli invecklat och djupt nu trodde ni?
Nej, jag pratar om min garderob. Det känns som jag tvättar hela tiden, men ändå så finns det inget rent,
och så känns det som att man inte har någonting alls att ta på sig... Buuuh. det är inte roligt.
Garderob och garderob förresten, de flesta av mina kläder förvarar jag i tvättkorg, på soffa eller golv.
Jag håller på och tar tag i det nu. Men jag är rädd att allt som inte brukar vara i klädskåpet inte ska få plats där!
Det visar sig, jag måste ju göra detta ändå.
Det var en skön dag på jobbet idag och jag kände mig glad. En kollega påpekade. "Du är så glad jämt.. Var får du det ifrån?"
Ja, var får jag det ifrån? Himlen, vindens doft, människor, mina vänner, mig själv, min själ. Någon/något fyller på min själ med små ting som gör att jag är glad, och det rinner över till andra.
Jag är förstås inte glad jämt, lite av en fasad är det också, men jag hörde någon gång att om man ler; om man tvingar sig själv att le, så kan man lura sitt psyke, sin hjärna, att man är glad. Det sätter igång någon process, som gör att man känner sig glad. Och jag tror faktiskt att det funkar.
Nu ska jag gå och flytta på en tröja eller två..
Ms Blue
Kommentarer
Trackback