På väg..

Jag fick en släng av känslomässig tomhet idag på jobbet. Jag saknade min lilla katt så otroligt mycket. Jag vet inte om det var i musiken på jobbet som jag tyckte att jag hörde hennes karaktäristiska jamande och purrande.. Jag har hört otroliga historier om speciella band mellan människor och deras katter, och jag tror faktiskt att jag och Sushi också var speciella. Hon kände sig bara trygg i mitt rum och låg aldrig och vilade någon annanstans. Hon följde mig till skolan ibland och satt och väntade på mig när jag kom hem från.. wherever. Sötis.  Mamma har sagt att hon blev konstig och sjuk när jag flyttade till Spanien. Jag tror hon blev deprimerad och saknade mig så mycket, att hon inte klarade sig mer. Hon försvann en månad innan jag kom hem, och troligen död. Jag måste varit övertrött och uttråkad men jag började sväva ut i hur det hade gått till.  Kanske mådde hon så dåligt att hon försökte ta sitt eget liv.  Kanske att hon först tog någon överdos eller så, och började må dåligt hemma, och det gick kanske, men en katt har ju nio liv.. 8 to go... så då slutade hon äta för att svälta sig själv, det blir 2 liv,  sen lämnade hon hemmets trygga vrå för att ge sig ut i farliga världen. kanske slogs hon med en annan katt..  3 liv.. Drunkning, 4,, 5 6 7 8 min fantasi kom inte så långt.. men hon blev påkörd av en bil.. 9.. Stackars liten...


Well.. såhär vet jag inte riktigt om det gick till, och det made so much more sense på jobbet mellan skrattattackerna.. hehe   men jag tror faktiskt på att hon blev deprimerad och sjuk av saknad.  RIP Sushi snutt.