Nej mamma, inga problem, jag körde radiobilarna i lördags..!
Home at last. Det är skönt, men vilka fulla dagar det har varit tills nu!
Torsdagen den 23e oktober blev det hemfärd. 2 väskor x 20 kg vardera, handbagage nästan 10 kg och gitarren.. Jag behövde inte checka in gitarren som specialbagage och betala en massa extra som jag var nervös för, utan den gick som ett extra handbagage och det var inga problem alls tydligen.
Kom hem till Arlanda och där väntade mamma... Mamáááá!! Men jag fick en lite smärre chock.. Mamma berättade för mig att hon inte hade vår bil utan min farbrors.... För hon fick punktering i Västerås där min farbror bor, och med reservdäcket kan man inte åka långt. Så hon fick låna deras bil till Arlanda. Och de behövde bilen, så dagen därpå, fredag, så skulle vi köpa ett nytt däck till vår bil, och så skulle jag bli tvungen att köra min farbrors bil, från Uppsala till Västerås..........! Sen ta tåg till Örebro, bo hos Jessica en natt och sen skulle mamma hämta mig där, efter att ha tagit tåg från uppsala till Västerås, bytt däck på vår bil.... Väldigt konstigt. Mamma sa till mig "Du behöver ju inte säga till Carina (faster) att du inte har kört på 5 månader..." Hahahaha..... Inga problem sa jag, för jag har övat på radiobilarna på La Feria de San Pedro de Alcántara..! hahahah.. inte riktigt samma, och OJ vad nervös jag var, hela vägen till Västerås.
Först tog det mig 45 minuter att hitta ut ur Uppsala, för jag hade glömt vägbeskrivningen mamma gav mig, och huvudet var allmänt fullt med diverse... Sen fortsatte problemen. Mamma hade sagt "Fyll upp deras bil med bensin helt, som tack för lånet.... har du pengar så du klarar dig sen?" Jadå, det hade jag.. Men när jag skulle tanka så kom jag på... jag hade ju bara 200 svenska kronor... Det går inte att fylla upp en bil med.. Jag tänkte inte alldeles för långt.. tankade upp 200 kronor och sen blev jag lite förtvivlad, för sen hade jag ju absolut inga pengar... Varken köpa biljett eller ingenting.. So.. Jag ringde till pappa för att gnälla lite.
"Varför har ni inte ordnat det här bättre, du och mamma? Och OK-kortet är förstås i vår bil.."
Då väcks jag ur min tillfälliga minnesförlust, en liten släng av alzheimers... OK kortet ligger i min ficka... mamma sa
"HÄR TA OK-KORTET OCH FYLL UPP DERAS BIL SOM TACK FÖR LÅNET........ Har du pengar så du klarar dig sen?"........
Inte lite sur jag blev på mig själv...
Jag lämnade bilen i Västerås och tog tåg till Örebro där Jessica mötte mig. Sen blev jag bjuden på mat och sen även på O'leary's för vi gick dit med halva rugbylaget och kollade på rugby. Jag kan mer om rugby efter den kvällen. Goa killar som förklarade och berättade historien om hur det hela började osv. Dagen därpå fick jag skjuts med Jessica till Kristinehamn för de skulle spela hockey mot Kristinehamn... Lägligt. Så de släppte av mig hemma och jag gick in till min smale far som gått ner 12 kg. Men leendet var detsamma. Härligt att komma hem.
Jag har vant mig väldigt snabbt vid att vara hemma.. Jag har träffat lite kompisar och så och det känns som förut. Stan är inte densamma och folk har kommit och gått, men det känns ändå som att det är här jag ska vara.. Om inte i Kristinehamn så ialla fall Sverige. Så tycker jag nu, men vi får väl se, det kan ju ändras.
Ska bara berätta lite om sista veckan i Spanien. Jag hängde mycket med Mili, och vi gick tillsammans och besökte La Feria de San Pedro de Alcántara. Fest både på dagen och på natten. Underbart. Dagen var festlig med sång och dans och dryck.. och På natten var det karuseller, lyckohjul, restaurang-tält, försäljningsstånd... allt! Och helt upplyst av vackra pelare och festbelysning. Otroligt trevligt. Det var som en stadsmarknad i Sverige fast 100 gånger mer WOW. Bueno. me gustó mucho.
Back in Sweden, and it IS the shit.
Gracias,
L
Torsdagen den 23e oktober blev det hemfärd. 2 väskor x 20 kg vardera, handbagage nästan 10 kg och gitarren.. Jag behövde inte checka in gitarren som specialbagage och betala en massa extra som jag var nervös för, utan den gick som ett extra handbagage och det var inga problem alls tydligen.
Kom hem till Arlanda och där väntade mamma... Mamáááá!! Men jag fick en lite smärre chock.. Mamma berättade för mig att hon inte hade vår bil utan min farbrors.... För hon fick punktering i Västerås där min farbror bor, och med reservdäcket kan man inte åka långt. Så hon fick låna deras bil till Arlanda. Och de behövde bilen, så dagen därpå, fredag, så skulle vi köpa ett nytt däck till vår bil, och så skulle jag bli tvungen att köra min farbrors bil, från Uppsala till Västerås..........! Sen ta tåg till Örebro, bo hos Jessica en natt och sen skulle mamma hämta mig där, efter att ha tagit tåg från uppsala till Västerås, bytt däck på vår bil.... Väldigt konstigt. Mamma sa till mig "Du behöver ju inte säga till Carina (faster) att du inte har kört på 5 månader..." Hahahaha..... Inga problem sa jag, för jag har övat på radiobilarna på La Feria de San Pedro de Alcántara..! hahahah.. inte riktigt samma, och OJ vad nervös jag var, hela vägen till Västerås.
Först tog det mig 45 minuter att hitta ut ur Uppsala, för jag hade glömt vägbeskrivningen mamma gav mig, och huvudet var allmänt fullt med diverse... Sen fortsatte problemen. Mamma hade sagt "Fyll upp deras bil med bensin helt, som tack för lånet.... har du pengar så du klarar dig sen?" Jadå, det hade jag.. Men när jag skulle tanka så kom jag på... jag hade ju bara 200 svenska kronor... Det går inte att fylla upp en bil med.. Jag tänkte inte alldeles för långt.. tankade upp 200 kronor och sen blev jag lite förtvivlad, för sen hade jag ju absolut inga pengar... Varken köpa biljett eller ingenting.. So.. Jag ringde till pappa för att gnälla lite.
"Varför har ni inte ordnat det här bättre, du och mamma? Och OK-kortet är förstås i vår bil.."
Då väcks jag ur min tillfälliga minnesförlust, en liten släng av alzheimers... OK kortet ligger i min ficka... mamma sa
"HÄR TA OK-KORTET OCH FYLL UPP DERAS BIL SOM TACK FÖR LÅNET........ Har du pengar så du klarar dig sen?"........
Inte lite sur jag blev på mig själv...
Jag lämnade bilen i Västerås och tog tåg till Örebro där Jessica mötte mig. Sen blev jag bjuden på mat och sen även på O'leary's för vi gick dit med halva rugbylaget och kollade på rugby. Jag kan mer om rugby efter den kvällen. Goa killar som förklarade och berättade historien om hur det hela började osv. Dagen därpå fick jag skjuts med Jessica till Kristinehamn för de skulle spela hockey mot Kristinehamn... Lägligt. Så de släppte av mig hemma och jag gick in till min smale far som gått ner 12 kg. Men leendet var detsamma. Härligt att komma hem.
Jag har vant mig väldigt snabbt vid att vara hemma.. Jag har träffat lite kompisar och så och det känns som förut. Stan är inte densamma och folk har kommit och gått, men det känns ändå som att det är här jag ska vara.. Om inte i Kristinehamn så ialla fall Sverige. Så tycker jag nu, men vi får väl se, det kan ju ändras.
Ska bara berätta lite om sista veckan i Spanien. Jag hängde mycket med Mili, och vi gick tillsammans och besökte La Feria de San Pedro de Alcántara. Fest både på dagen och på natten. Underbart. Dagen var festlig med sång och dans och dryck.. och På natten var det karuseller, lyckohjul, restaurang-tält, försäljningsstånd... allt! Och helt upplyst av vackra pelare och festbelysning. Otroligt trevligt. Det var som en stadsmarknad i Sverige fast 100 gånger mer WOW. Bueno. me gustó mucho.
Back in Sweden, and it IS the shit.
Gracias,
L
Kommentarer
Trackback
