"Jag kan nog allting när jag tänker efter..."
Lotta på Bråkmakargatan hade en härligt positiv och något arrogant och självgod syn på sig själv.
Men kan man vara bra på allt?
Jag var på audition i Karlstad idag, för Spring Awakening. Igårkväll var jag nervös för val av låtar. Mamma tyckte absolut inte samma som jag och jag tyckte bara att allt var piss. Men imorse så var jag coollugn. Och hela dagen också. I väntrummet och även i övningsrummet med pianisten som skulle kompa.
Jag valde att sjunga låten The Reason, med Hoobastank.
Det var ett bra val. Jag visade styrka, projektion, artikulering, bredd och känsla..
Var som sagt inte alls så nervös innan som de andra, men när jag väl stod där så kände jag allt att jag var lite skakis. Men lite nervositet är bara bra. Det gjorde att jag skärpte till mig.
Sedan var det dock dags för ett "rörelseprov"..... Rörelseprov - my ass! Det var värsta dans-uppvisningen vi skulle göra! "vi vill se om ni kan röra er i takt till musiken och sä"
Röra mig i takt till musiken kan jag, men det där "och så" innebar väldigt mycket, inklusive dansposer, krångliga termer och en massa koreografi som vi skulle lära oss på 5 sekunder. Det var några dans och musikaltjejer där, och för dem gick det bra, men vi var även några som kände oss fruktansvärt malplacerade. Tur var det ialla fall att jag inte var ensam om det. När jag gick ifrån danshallen var jag lite nedstämd för jag var inte alls nöjd med min prestation där, men nu lägger jag den audition bakom mig, tar med mig erfarenheten och stryker ett streck över detta.
Jag gick in till stan och hälsade på Storebror med familj. De har flyttat och bor så fint nu. Riktigt härlig lägenhet. Och lillan var så söt som alltid, och det är så kul att se när hon växer, både kroppsligt och intellektuellt. Det går att prata med henne från och till och det är roligt att se framgång. Sötare unge får man leta efter. Alla tycker väl att just deras barn är sötast, men om man försöker se objektivt på det så är hon faktiskt otroligt gullig.
Tillbaka till vad man kan och inte.. Jag, mamma och pappa kollade på Singing Bee på 3an förut och där var det några tävlande som hade rätt bra koll på texten men absolut inte tonart eller rena toner..... Men kan man verkligen säga att alla kan sjunga? Mamma är ju musikterapeut, så hennes åsikt är ju något i stil med att alla har musik inom sig och att man bara uttrycker den på olika sätt... Men hon var nästan den som satt och kritiserade mest. Men det var verkligen inte bra.......
Alla kan inte vara bra på allt. Men alla är bra på något.
Men kan man vara bra på allt?
Jag var på audition i Karlstad idag, för Spring Awakening. Igårkväll var jag nervös för val av låtar. Mamma tyckte absolut inte samma som jag och jag tyckte bara att allt var piss. Men imorse så var jag coollugn. Och hela dagen också. I väntrummet och även i övningsrummet med pianisten som skulle kompa.
Jag valde att sjunga låten The Reason, med Hoobastank.
Det var ett bra val. Jag visade styrka, projektion, artikulering, bredd och känsla..
Var som sagt inte alls så nervös innan som de andra, men när jag väl stod där så kände jag allt att jag var lite skakis. Men lite nervositet är bara bra. Det gjorde att jag skärpte till mig.
Sedan var det dock dags för ett "rörelseprov"..... Rörelseprov - my ass! Det var värsta dans-uppvisningen vi skulle göra! "vi vill se om ni kan röra er i takt till musiken och sä"
Röra mig i takt till musiken kan jag, men det där "och så" innebar väldigt mycket, inklusive dansposer, krångliga termer och en massa koreografi som vi skulle lära oss på 5 sekunder. Det var några dans och musikaltjejer där, och för dem gick det bra, men vi var även några som kände oss fruktansvärt malplacerade. Tur var det ialla fall att jag inte var ensam om det. När jag gick ifrån danshallen var jag lite nedstämd för jag var inte alls nöjd med min prestation där, men nu lägger jag den audition bakom mig, tar med mig erfarenheten och stryker ett streck över detta.
Jag gick in till stan och hälsade på Storebror med familj. De har flyttat och bor så fint nu. Riktigt härlig lägenhet. Och lillan var så söt som alltid, och det är så kul att se när hon växer, både kroppsligt och intellektuellt. Det går att prata med henne från och till och det är roligt att se framgång. Sötare unge får man leta efter. Alla tycker väl att just deras barn är sötast, men om man försöker se objektivt på det så är hon faktiskt otroligt gullig.
Tillbaka till vad man kan och inte.. Jag, mamma och pappa kollade på Singing Bee på 3an förut och där var det några tävlande som hade rätt bra koll på texten men absolut inte tonart eller rena toner..... Men kan man verkligen säga att alla kan sjunga? Mamma är ju musikterapeut, så hennes åsikt är ju något i stil med att alla har musik inom sig och att man bara uttrycker den på olika sätt... Men hon var nästan den som satt och kritiserade mest. Men det var verkligen inte bra.......
Alla kan inte vara bra på allt. Men alla är bra på något.
Kommentarer
Trackback
