Lilla emo, sitt still.
I onsdags bestämde jag mig hastigt på morgonen för att ta första bästa tåg iväg till Stockholm.
Anledningen?
- Kent signerade nya skivan på Åhléns City! (och pet sounds)
Jag kom fram i god tid, stod i kö i en och en halv timme, men det var det värt. Jag åkte upp utan sällskap, men jag blev inte ensam i kön. Nej, jag började prata med en viss Rebecka, och vi hade supertrevligt.
Vi stod och snackade skit om de små emo-kidsen som satt i en liten emo-bubbla bredvid oss. Deras små ben var väl för taniga för att stå upp i en timme.. Vi hörde hur de gnällde för att de frös.
No shit, Sherlock? Om man inte har ordentligt med kläder på sig, om man bara har leggings (med hål och revor i) och en tunn tröja, så är det inte speciellt varmt... Det är mitten av oktober for crying out loud! Jaja, de blev säkert lite gladare när det kom två personer från Metro och intervjuade dem, några 13-åriga emo-kids som väntar på sitt älsklingsband. Var de ens födda då det begav sig?
Jag var coollugn in i det sista. Rebecka skrek till när vi började närma oss: "Titta, där är deras rumpor!"
hahaha, de satt med ryggen mot glaset.
Det kom en kvinna med en pengaburk till oss. Jag råkade få ögonkontakt med henne, så hon gick raka vägen fram till mig.. Så jag gav henne alla småmynt jag hade. Trevligt nog fick jag en ros då.
Den rosen gav jag till kent och hälsade från den rumänska tiggarkvinnan som går omkring på plattan.
Jag sjöng med lite i Vid din sida, medan jag vände mig till Jocke. så sa jag:
"Den här är så bra, den satte sig direkt. kanon."
-Det är bra, sa jocke då. Det känns bra.
Hehe, vi var allt som två små tonårstjejer igen.
Lyckorus utan dess like!
Sen hade vi inte mycket för oss, så vi gick och tog en öl.
=)
Långa kön Martin Sköld Joakim Berg Sami Sirviö Markus Mustonen
Trevliga snubbar. Photogenic?
