bojkotta burgare?
Cheferna på snabbmatsrestaurangerna visste om detta, men det var inte deras "business" eftersom de anlitat ett företag att sköta städningen. De här företagen lät alltså sina anställda slava för nästan inga pengar alls, 7 dagar i veckan glömde jag säga, utan riktiga avtal eller försäkringar överhuvudtaget. Helt sjukt. Helt olagligt.
Sen stod högsta cheferna där i studion och försökte komma med bortförklaringar, en av dem sa något i stil med att 'man kan ju inte hålla koll på allt', men seriöst, i ett sådant stort företag så Måste man ju ha koll på allt, det där var det ingen som gick på. Dock var programledaren Janne Josefsson hård och iskall.
Herregud, det var häftigt att se. För det första, man såg att dom stod och ljög om det hela, och sedan var det riktigt roligt att se programledaren konfrontera dem på det där sättet. Let me tell you, om det varit jag hade jag brutit ihop och gråtit och lovat att bättra mig och att jag ångrade allt!
Tänk att stora kedjor som dessa tre kan låta något sådant hända på deras arbetsplatser! Det är väl bra märkligt? Okej, det är inte deras företag som behandlat dem illa, men de arbetar ju Där och om man vet om att det händer på ens arbetsplats så borde man absolut ta tag i saken..
Innebandyturnering i helgen. och jag är med i ett lag. och ska spela! hahahaha, vi får se hur det går.
Imorn blir det morgonpromenix med Linnéa.
tschüss!
Lilla emo, sitt still.
I onsdags bestämde jag mig hastigt på morgonen för att ta första bästa tåg iväg till Stockholm.
Anledningen?
- Kent signerade nya skivan på Åhléns City! (och pet sounds)
Jag kom fram i god tid, stod i kö i en och en halv timme, men det var det värt. Jag åkte upp utan sällskap, men jag blev inte ensam i kön. Nej, jag började prata med en viss Rebecka, och vi hade supertrevligt.
Vi stod och snackade skit om de små emo-kidsen som satt i en liten emo-bubbla bredvid oss. Deras små ben var väl för taniga för att stå upp i en timme.. Vi hörde hur de gnällde för att de frös.
No shit, Sherlock? Om man inte har ordentligt med kläder på sig, om man bara har leggings (med hål och revor i) och en tunn tröja, så är det inte speciellt varmt... Det är mitten av oktober for crying out loud! Jaja, de blev säkert lite gladare när det kom två personer från Metro och intervjuade dem, några 13-åriga emo-kids som väntar på sitt älsklingsband. Var de ens födda då det begav sig?
Jag var coollugn in i det sista. Rebecka skrek till när vi började närma oss: "Titta, där är deras rumpor!"
hahaha, de satt med ryggen mot glaset.
Det kom en kvinna med en pengaburk till oss. Jag råkade få ögonkontakt med henne, så hon gick raka vägen fram till mig.. Så jag gav henne alla småmynt jag hade. Trevligt nog fick jag en ros då.
Den rosen gav jag till kent och hälsade från den rumänska tiggarkvinnan som går omkring på plattan.
Jag sjöng med lite i Vid din sida, medan jag vände mig till Jocke. så sa jag:
"Den här är så bra, den satte sig direkt. kanon."
-Det är bra, sa jocke då. Det känns bra.
Hehe, vi var allt som två små tonårstjejer igen.
Lyckorus utan dess like!
Sen hade vi inte mycket för oss, så vi gick och tog en öl.
=)
Långa kön Martin Sköld Joakim Berg Sami Sirviö Markus Mustonen
Trevliga snubbar. Photogenic?
To let myself go, to let myself flow
Jag var till Stockholm då, som jag nyss skrev. Min storasyster fyllde 28 år och det var födelsedagsfest den 6e, på lördagen. Det var mycket trevligt, med hennes vänner och bekanta; några som man träffat några gånger förut och några nya ansikten. Det var god mat, buffé med smått och gott, och så var det godis från Gröna Lund som Kristin stod för, eftersom de just stängt för säsongen. :P
Söndagen bestod av degande vid TVn och godisätning. Onyttigt? - Förvisso, men det var allt vi orkade. Pizza på kvällen och på måndag morgon åkte jag hem till Kristinehamn igen med första bästa tåg.
Linnéa mötte mig vid stationen och så var jag med henne i stort sett hela dagen. På kvällen var vi hos henne i lägenheten och åt kycklingtacos och godis. Kollade på TV och sen filmen Se upp för dårarna. Rätt trevlig film.
Morgonen efter var jag stormförkyld, men vi blev på bättre humör när vi åkte iväg med bilen till Karlstad/ Bergvik. Shoppade med måtta, men det var kul att komma ur huset lite.
Det sket sig med Åhlénsjobbet. Jag var på arbetsintervju och det gick bra, så bra att jag faktiskt blev riktigt hoppfull.
CHefen där sa att jag skulle komma och provjobba, men sen efter helgen ringe hon igen och sa att hon vet att hon lovat, men hon tänkte ge jobbet till en med mer erfarenhet.
-Jag förstår. Klart jag gör, vad hade jag att sätta emot? Ingenting.
Men det känns ju riktigt surt ändå.
Moving on, så går det inte bra med nåt annat heller. Fick en "tack för visat intresse men tyvärr.." idag också. Fuck.
Det är inte kul längre. Varken att gå hemma och bara slöa, eller att söka jobb och försöka komma härifrån.
Det suger att inte ha nåt att säga när folk frågar "vad gör du nuförtiden?" :/
Har städat mitt rum ofantligt väl och nästan börjat packa ner saker i lådor.. that's how badly I want to get out of here.
Viktor och Lise var här i helgen och nu har jag börjat sortera papper och slänga papper. Det är utmattande och tråkigt, men det var tvunget. Man kan ju inte spara på allt.
Funderar på om jag ska ta en tripp till Stockholm imorgon. Kent signerar nya skivan på Åhléns.... ^^
Det är allt för nu. Jag har även pratat med Johanna i telefon, Varit på gymet med Camilla, byggt pärlplattor och spelat munspel.
Jag är en så god människa..
Idag var jag uppe på Blodcentralen i sjukhuset och lämnade blod. Eller, inte blod, men plasma. :-)
Senare på kören blev jag helt snurrig, det var vätskebrist. Borde druckit mer, för det är ju själva vätskan som dom tar ut; blodkropparna får man tillbaka. Det var lite spooky, men allt är bra nu och jag känner mig tillfreds med den goda gärningen. Jag ska tillbaka om tre veckor igen och lämna mer plasma.
Inte nog med dessa godhjärtade välgörenhets-lifesavers-aktioner; jag skickade just ett till sådant sms, denna gången till Rosa Bandet och glorian kring mitt blonda hår skiner allt starkare.
