you don't miss the water 'til the well runs dry

Min goda vän Madeleine och jag var ute och fikade idag, och hon har mycket att göra nu sista veckan innan hon far iväg till USA. Det är många som vill träffa henne, riktigt populär. "sista veckan... det är ju såpass nu.. nu passar det att ses minsann.."  nåt liknande sa hon.
Det är ju bra märkligt.. När man förstår att man kommer förlora något, då vill man plötsligt ha kvar det..

Vi människor tar saker alldeles för mycket för givet. Vänner och partners.
Man flirtar och uppmärksammar, klär upp sig och fixar sig i timmar för att attrahera, men sen när man fått den man vill ha, kanske man känner att man har sitt på det säkra och slutar bry sig.? Vad hemskt. Då blir det ju verkligen så som man ser överallt. : "du är inte den jag började gilla, du är inte som du var då"  tål att tänkas på.
Skaffa dig vänner när du är på topp, så att du har dem ifall du skulle falla till botten. Och man måste ömsesidigt hålla kontakt med sina vänner, it takes two to tango baby. Men det är lätt att känna att man har vänner, och så plötsligt har man dem inte för att man inte träffat dem och brytt sig tillräckligt för att få veta att de hittat andra att umgås med.
(eller ett par jeans som man inte använder, för att de inte passar just för tillfället... ^^ men som man mår bra av att veta att de finns där tills senare.. när de passar,    men så plötsligt ligger de i ens mammas garderob för att hon har gått ner i vikt och storlek så de passar henne bättre..... sådant nederlag... ) heheh

En vän fick mig plötsligt att titta i min bok med dikter. Tack så mycket för det, hehe det väckte minnen. En del jag skrivit är bara strunt, men en del är jag nog ändå rätt så nöjd med, måste jag säga..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0