Julen tidig till RTL
Klarastrandsleden (E4an) var stängd för vägarbete, så vi kunde inte köra in bussarna till garaget den vägen, så vi skulle ta en annan väg. Jag var inte riktigt säker på vilken väg jag skulle ta med blåbuss från Norrtull så jag anropade RadioTrafikLedningen för att fråga om råd.
Jag fick direktiven att ta Upplandsgatan ner till Norra Bantorget och sen Vasagatan och sen hittade jag ju resten av vägen. Jag var lite frågsam till detta, för det stod på min körspecifikation(dagsschema) att man kunde ta en speciell väg via St. Eriksgatan. Men NEJ, Upplandsgatan är bättre fick jag höra.
Så jag rattade blåbussen förbi Odenplan ner på Upplandsgatan, men jag hade en dålig magkänsla....
Den borde man följa oftare.
I korsningen innan Norra Bantorget så är det ENKELRIKTAT.
Jag kan inte köra varken rakt fram eller höger eller vänster. Såatteeeee......
Det blev lite backövning med en kollega som kom för att hjälpa till, så jag fick en hel timmes övertid på grund av tomten som satt på RTL och tyckte jag skulle ta den vägen...
Senare fick jag veta att vi inte ska köra med ledbuss på Upplandsgatan söder om Odenplan Överhuvudtaget...
Tomten visste tydligen inte det heller.
Nu vet jag att aldrig göra om det misstaget iallafall. Och alltid kolla upp tomkörningsvägar med kollegor - innan jag ens tar ut en buss.
Det var alltså inte mitt fel att jag hamnade där. Bara så ni har det klart för er.
ok, det var allt för mig för nu,
jag säger tack och klart slut.
något gammalt något nytt.....
Hemma efter en ok dag på jobbet så tänkte jag att det var dags att sortera bort sommarkläderna och få lite allmän ordning i garderoben. Ingen mera tanke, utan jag satte igång direkt.
Först plockade jag ut allting, sen sorterade jag noggrant. T-shirts, Linnen (men skiljde på vardag och fest såklart) Byxor, Tröjor (tjocka tröjor/tunna tröjor) och så en egen hög för jobb-kläder. Den högen var nästa störst av alla! Har tydligen samlat på mig en del. Skjortor och byxor, slip-ovrar och t o m en kjol!! Kanske dags att använda den snart? Njaa... det är ju rätt kallt ute.. Men men, vidare. Förutom att sommarkläderna åkte ner i en stor kasse tillsammans med sandaler, flipflop och andra sommarskor så var det fantastiskt kul att se några gamla bekanta som gömt sig längst underst!
Det känns faktiskt som att jag inte behöver köpa så mycket nytt den här hösten (mer än jag redan gjort... :S) För jag har många fina toppar.
Varför inte ha kjol nån gång när jag går ut? Världens uppklädd skulle jag bli! I en vanlig svart hög kort kjol.
Varför inte ha kjol nån gång?
Jag fick ordning på det hela, och känner mig nu både nyttig och nöjd. Det ska bli roligt att välja kläder nästa gång det är dags.
Nu gäller uniform/mysbyxor för några dagar framåt, men sen när jag ska ha på mig vanliga kläder, eller gå ut. DET ser jag fram emot.
Bbye!
Vilken surgubbe till busschaufför....
Jag träffade vänner nu i helgen och de började prata om busschaufförer.
Något i stil med "det är alltid gamla gubbar som är sura.." och så fortsatte det en stund och sen så suckade de högt och tydligt mot mig så att jag skulle höra ordentligt och sa "typiskt busscaufförer...!"
Tyvärr så byggdes den bilden på även av mig senast igår. Jag var trött och lite sliten efter en festlig helg och efter att ha städat min systers lägenhet som tack för att ha fått bo där 2 veckor. Jag hade TRE kassar och en stor väska.
När jag kliver på bussen så sitter en SÅ trist busscaufför med den bistraste minen jag sett på länge. Sen hinner jag knappt gå tre steg innan han trampar gasen i botten och kör iväg!
Det var jättetrångt och fullt med folk på bussen och jag där med alla mina kassar, smidig som ett kylskåp. Jag ramlade nästan ner i knäet på en gammal tant och dängde till en liten unge med väskan!
Samma sak gjorde han vid alla hållplatser. Folk som stod på hållplatsen med ett leende på läpparna klev längre bak i bussen med leendet ifråntaget dem. Det var hemskt att se!
Hade jag varit mer i form, och utan alla kassar och utan tidsbrist så hade jag gått fram och sagt åt honom. Nu ångrar jag att jag inte gjorde det ändå.
Vilken skam för min yrkeskår!
Långt ifrån alla busschaufförer är så, men de är ju inte direkt sällsynta!
Boooh... Blir riktigt sugen på att åka till jobbet och fortsätta sprida solsken!
det var allt för nu.
bbye!
Nu känns det bra igen.
Första motgången kom igår vid halv tiotiden på kvällen. Jag och Erik hade varit och tränat och sen ätit kanongod tacos. För det är ju så gott!!
Men sen var det dags att åka hem..
"Hem" till Årsta där jag bor nu i 2 veckor i min systers lägenhet. Jag bor där med en kompis från Tyskland som är här för praktik.
Det kändes inte alls bra. Jag ville vara kvar.
Han satt i soffan nyduschad och i rätt slitna mjukisbyxor. Och ändå så är han den hetaste på jorden. (enligt mig då ;) ) Han blir förvånad att jag ska åka redan, men jag måste, så att jag kan komma i säng ordentligt. Annars skulle jag bli kvar hela natten, vilket skulle vara mysigt, men jag har lovat Anne (tyska vännen) att jag skulle komma till Årsta ikväll.
Jag tar redan nästa tunnelbana. Nästan smärtfritt. Som ett plåster.
Men med en klump i magen. Jag vill vara med honom jämt! Älskar honom så mycket!
hoppsan vad sentimentalt det blev.
2a motgången är att när jag kommer hem till Årsta så upptäcker jag att jag glömt kvar nyckeln hos Erik!
Tur att Anne var hemma, annars hade det blivit ännu värre.
3e motgången kom när jag kollade min tjänst för IDAG. började 06.31 i Garaget!
Det var jag inte beredd på kl halv elva på kvällen! bums i säng! Det tog lång tid innan jag kunde somna för jag kunde inte sluta tänka "om jag somnar nu så får jag sova si och så många timmar"...
När jag till slut somnat så vaknade jag igen på en gång kändes det som. Väckarklockan var ställd på 04.50.
Så är nämligen kommunikationen att jag var tvungen att åka supertidigt för att hinna i tid till jobbet.
Stressigt värre, struntade i vantar och mössa, hej och hå, det blev att springa till bussen!
4e motgången upptäckte jag när jag skulle ner till tuben vid Gullmarsplan. Plånboken är inte med.....!!
Jag har ju buss-uniformen på mig, och då behöver man sällan visa SL-kortet på bussarna.
buuuuuh.... Jag kunde bytt bussar hit och dit och kommit till jobbet ändå, men stoppar polisen dig måste du ju visa upp det lilla rosa.
Så tillbaka hem. Med vantarna och mössan låg plånboken. yes...
"En varm flicka är en fin flicka" brukar min faster säga.
Kom alltid ihåg det. Eller även uttrycket
"Ingen tackar dig för att du fryser"
Nu har jag dock min plånbok, alla nycklar, alla räkningar betalda och har även hunnit sova en liten stund.
Så nu är det lugnt.
Småsaker kan man ju tänka, men det är ju aldrig kul när det går dåligt för en. Och speciellt när man inte har någon annan att skylla på. ;)
Nu ska jag äta en bit mat, sen posta ett paket och sen sticka iväg till jobbet igen.
Kram på er!
bbye!
Åka först, risa eller rosa efteråt
Åh, jag blir trött på folk som säger åt en hur man ska göra, redan innan man gjort fel. Eller för dens saken skull, man kanske gör rätt från början!
En man idag klev på 2an som jag körde mot Sofia och så började han prata om någon annan förare som hade haft för tung fot på gasen och kört för hårt och nån tjej vid nåt rödljus som han nästan kört på.
Tjejen skulle inte gått mot röd gubbe, men han hade inte sett det från det hållet såklart.
Men att han snackar sån skit och liksom antyder att jag måste köra mjukt och skönt... innan jag ens stängt dörrarna och kört iväg?
Smaka först och krydda sen!!
Ok, bbye!
Brother o brother
Jag drömde om vårt barndomshem i Arboga, och tjuvar och banditer som omringade oss..
Det var bara jag och min bror i drömmen och vet ni va?
Han blev skjuten och dog!!!!
Helt hemskt. Jag blev så ledsen.
-såklart!
Jag försökte ändå komma undan, sprang och satte mig i bilen och då kom de efter mig,
en hoppade upp på motorhuven och sköt MIG också!
Mitt mellan ögonen!
På något sätt så dog jag inte...
För att inte förblöda så höll jag fingret för kulhålet och sprang därifrån.
Sprang allt jag hade, sprang för livet.
Jag vaknade kallsvettig och med en tår i ögat. haha..
Tankarna virrade runt i huvudet en stund om framtiden, hans flickvän och barn, mamma och pappa - hur skulle jag berätta för dem om min brors död? Och hur skulle de reagera på kulhålet mitt i pannan?
Inte en lång stund senare var jag tillbaka i verkligheten. Phew! Skönt!
Men fick mig en liten tankeställare.. Jag ringde brorsan på han födelsedag, men... Man borde höra av sig mycket mycket mer än på födelsedagar och högtidshelger... Till folk man bryr sig om.
Som James Taylor sjunger i sin sjukt härliga låt:
"Shower the people you love with love. Show them the way that you feel."
James Taylor – Shower The People [Edit]
lyssna på Spotify :)
ok, bbye!
Next top-model!
"Jag såg dig i Metro!"
Och kollegorna kallade mig kändis, fotomodell och annat. Sms ramlade in med kusiner och vänner som sett mig.
Lite roligt en annars grå måndag.
Jag hade nämligen min nuna på en sida i Metro i en Busslink-annons.
De rekryterar nya förare och hade gjort en intervju med mig om mitt jobb. Och så en bild.
Har sparat 2 ex av tidningen.
Ett till mig och ett som jag ska skicka till mamma. ;)
And you my friend will see, you've got a friend in me
Idag hade vi dragit ihop 4 tjejer till en fika på Götgatsbacken.
Jag, Erika, Mina och Amanda.
Det var så trevligt. Fick veta mer om dom och lära känna dom, och även snacka om saker som tjejer snackar om! Jovisst har jag trevliga kollegor, men de flesta är kanske... dubbelt så gamla som jag. Och oftast män.
Så det var sånt skönt snickesnack. Och gott fika. Gott kaffe.
Hörni om ni läser, jag räknar er nu både som kollegor OCH Vänner.
Thank God It's Friday!
Sitter här i soffan och kollar på idol. Jag trodde jag skulle ha en ensamkväll, jag hade ju tänkt att jag skulle öva på gitarren, kanske ta ett glas vin och sjunga och spela nåt härligt, men det får vänta för Erik sitter här bredvid. Kom inte iväg för att träffa nån kompis. Det är lätt att komma hem efter jobbat och bara känna hur dagen rinner av en och man blir bara matt. Då är det inte lätt att ta på sociala minen och ge sig iväg ut på stan igen.
Hade väntat mig en ensamkväll men det är Mysigt såklart att han är hos mig.
Tända ljus och supergod och ganska nyttig mat och pyjamasbyxorna är på.
Nytt namn, nytt innehåll
Jag letade reda på den och upptäckte att inget har hänt med min blogg sedan den här tiden förra året ungefär. När Jessica flyttade in hos mig i Skärmarbrink. Those were the days.
Vi flyttade till Bagarmossen, firade jul där, firade nyår i Örebro hos Madde och Niclas,
Jag blev ihop med min Erik, Jessica flyttade hem till Värmland,
Jag flyttade in hos Erik,
Vi firade 3 månader
vi åkte till Mallorca i april
sen på bröllop i Skåne
Min storasyster Sofia blev ihop med sin kille Thomas i maj
Jobbade en del i somras, solade och badade en del, festade en del
I augusti hade vi semester, vi åkte till Eriks pappa i Skåne och sen åkte jag till mamma och Pappa i Värmland och sen vidare med min storebror till Norge för en fjällvandring.
Jag och erik firar 8 månader
I september lägger Sofias kille till ett namn och heter numera även Machete.
Nu är vi i oktober.
Jag och Erik firade 9 månader med kanelbullar på kanelbullens dag.
Så nu är ni uppdaterade. Då kan vi börja.
Nu tänker jag blogga om vad som händer mig. Jag jobbar som Busschaufför, så det kan bli en del historier kring det, sen får ni följa mig i mitt sökande efter en egen lägenhet och eventuell utbildning såväl som mina tankar om vänskap, vänner och kärlek och min käraste.
Inneboende!
Jag har fått en inneboende!
Jessica har kommit till STockholm och bor hos mig. Söker jobb och så kollar vi upp nån lägenhet som vi kan flytta till. En trea eller fyra. En fyra tycker vi skulle behövas, för vi har så mycket kläder! Det är lite trångt, lite mycket saker överallt, och väldigt lite privacy, men jag gläder mig åt hennes sällskap.
Varit och tränat idag. Det gick väldigt bra, och det är roligt att se resultat! har faktiskt gått ner 6 kilo under sommaren! Not that it matters, det bästa är att känna det i kroppen!
Excercise gives you endorphins, endorphins make you happy! Happy people don't shoot their husbands!
-Legally blonde
Oh, out of the light, like a star, like a HERO!
Det är ju inte tråkigt, verkligen inte, men det är så stressigt och påfrestande.. men igår var det rätt kul. På kvällen rullade det in rätt mycket dricks också! Gick hem med nästan 400 i fickan :P
Sen ringde Åke och vi gick ut för en öl i gamla stan. Först Wirströms och sen Fiffey eller nåt hette placet. Två öl och jag blev redan helt lullig! Hahahah.. sjukt.
Sen knallade vi i regnet mot Slussen - McDonald's. När vi kom upp från Gula Gången så kände jag att det luktade eld.. Och när vi gick förbi toa-kuren nedanför 2ans busshållplats så såg vi att det kom rök ur den!
Åke! Det brinner här inne! Vi måste öppna!
Jag hade bara en Enkrona på mig, så vi stannade en gubbe och tiggde 4 kronor, för att kunna öppna toan. Vi gjorde så och det bara vällde ut rök! Och mycket riktigt, det brann där inne. Någon hade tänt eld på en kasse med kläder! Hela påsen var övertänd, men vi upptäckte det i tid, så att inget materiellt hade kommit till skada. Jag sparkade ut kassen på gatan, ut i regnet, och sen gick Åke och hämtade securitasvakterna, för att låta dom få veta vad det var som hänt. De skulle höra av sig till någon som kunde ordna med sanering av toalett-kuren.
Vi kände oss som hjältar!
Utan vår heroiska insats, vad kunde ha hänt?? Hela Slussen står i lågor, shalalalalaaalalalalaaa!
Men nu gjorde vi vår samhälleliga plikt och ingrep innan det var för sent.
Det är trikåer, mantlar och superkrafter som väntar nu. We are the chosen ones....
haha,
Ms Blue
The hardest part is letting go, not taking part..
Skulle det bli invecklat och djupt nu trodde ni?
Nej, jag pratar om min garderob. Det känns som jag tvättar hela tiden, men ändå så finns det inget rent,
och så känns det som att man inte har någonting alls att ta på sig... Buuuh. det är inte roligt.
Garderob och garderob förresten, de flesta av mina kläder förvarar jag i tvättkorg, på soffa eller golv.
Jag håller på och tar tag i det nu. Men jag är rädd att allt som inte brukar vara i klädskåpet inte ska få plats där!
Det visar sig, jag måste ju göra detta ändå.
Det var en skön dag på jobbet idag och jag kände mig glad. En kollega påpekade. "Du är så glad jämt.. Var får du det ifrån?"
Ja, var får jag det ifrån? Himlen, vindens doft, människor, mina vänner, mig själv, min själ. Någon/något fyller på min själ med små ting som gör att jag är glad, och det rinner över till andra.
Jag är förstås inte glad jämt, lite av en fasad är det också, men jag hörde någon gång att om man ler; om man tvingar sig själv att le, så kan man lura sitt psyke, sin hjärna, att man är glad. Det sätter igång någon process, som gör att man känner sig glad. Och jag tror faktiskt att det funkar.
Nu ska jag gå och flytta på en tröja eller två..
Ms Blue
Ages ago!
Lilla bloggen, nästan helt bortglömd!
Senast jag skrev handlade det om att jag var bussförar-trainee, och att jag börjat simma.
Nu är jag fullfjädrad Busschaufför i Stockholm CITY.
Förare 44284 stationerad på Söderhallen.
And I love it. Det är jätteroligt att köra buss. Visst, det är mycket trafik, stressigt och det finns dagar man tycker att "vore det inte för passagerarna hade jag älskat det här" Men jag älskar det ändå. Och att vara ung och tjej som busschaufför är populärt kan jag säga.
Vissa stannar till och gapar när de ser vem det är som sitter bakom ratten. Vissa kommenterar. Några killar har frågat efter mitt telefonnummer (har inte gett det till någon) Turister har tillochmed fotograferat, vilket känns lite weird... men men vem har inte tagit kort på en okänd utomlands?
"We don't have busdrivers like this where I come from"
"Vet din mamma om att du är ute och kör buss?"
"Det var mig den sötaste konduktören jag nånsin sett"
"Shit, du var under medelålder vad det gäller busschaufförer"
Men den som blivit klassiker redan är nog ändå när jag körde Linje 3 från Karolinska Sjukhuset till Södersjukhuset, en stor blå dragspelsbuss och en tant kliver på och frågar
"Är du prao eller?"
haha, så roligt.
Sen det där med simningen.... Det har bytts ut till boxning och löpning. Löpning kanske inte är rätta ordet, men jag har börjat jogga. Och boxningen är med en man på garaget som är gyminstruktör och gammal boxare/taekwondo-are.. inte vet jag vad de kallas. Han är iallafall grymt duktig på det han gör, och han har pass med oss en eller två gånger i veckan, och det är så roligt! Jobbigt! Men roligt! Och med hans hjälp och lite disciplin så är jag i mitt livs form! Inga magrutor eller så, men mår bättre fysiskt än ¨nånsin. Har gått ner i vikt också, men det roligaste är att musklerna nästan syns nuförtiden och att jag känner mig stark. Sen att jag kan boxas någorlunda gör också att jag känner mig säkrare när jag är ute och går, ute på kvällen och allmänt när man är ensam på en osäker plats.
Nu till helgen ska jag hem till Kristinehamn! Yei. Behöver lite lugn och ro, familj och vänner. har jobbat 100% hela sommaren, utan semester, så 3 dagar ledigt i rad är välkommet.
bye and good night
Miss blue
40 längder
Jag har fortfarande lite badhus-skräck. Jag har alltid någon känsla av att "vad gör du här?" när jag besöker gym eller simhallar. Alla träningskläder och folk med rätta accessoarer.. Jag har inte varit aktiv simmare mer än i en halv vecka.. är det okej att jag också är här?
Och alla bara kroppar..
Alla sorter skrämmer mig. Likväl unga snyggare än min egen; solbruna, vältränade, som äldre, hängiga ammade-4-barn-bröst, gamla slitna tvättbrädor som gömts under år och år av öl, biff och för lite motion.. men jag lär mig; och det som jag inser är så klyschigt så det känns löjligt att skriva det.
Alla är vi olika. Och alla FÅR vi vara olika. Dessutom är vi alla lika. Alla har armar och ben, hår, magar, navlar, tår och rumpor, och jag känner mig little by little säkrare på min kropp och att om alla får vara med, alla får vara där, hur de än ser ut, så får jag; även om jag aldrig motionerat vidarevärst och låren inte är i toppskick, också var där.
